Påsklov

”Så, vad händer på påsklovet då?”. Jag har ställt den frågan ett antal gånger senaste veckan till folk i min omgivning. Personer jag inte pluggar med. Som den självklaraste saken på jorden. Som att fråga vad man ska göra i helgen. Som om påsklov vore en mänsklig rättighet, en vecka av kollektiv universell ledighet. Så är det självklart inte. För ett år sedan hade jag stirrat tillbaka lite oförstående inför en sådan fråga som mina vänner gjort senaste dagarna. Precis som jag då hade stått oförstående inför frågor runt vad en vardagskväll skulle ägnas åt. Då jobbade man en vardagskväll. Då handlade de självklara frågorna om vilket land man skulle vara i nästa vecka, vilket flyg man skulle ta, eller om man lyckats få till den där semesterveckan mellan projekt. Inte om man har matlåda med sig. Inte om man ska sitta kvar i bibblan eller inte efter sista föreläsningen. Inte vems tur det är att ta nästa veckas måndagsfika. Och inte om vad som händer på påsklovet. Facinerande, hur snabbt en verklighet ersätter en annan, blir vardag, den enda. Blir referenesen, blir det som världen snurrar runt.

Påsklov. Tid som nästan är min, helt min. Visserligen instuderingstid, men när Åke inte längre har makten betonas det mer sällan. Och när semester inte längre existerar och jag vet precis vilket land jag kommer vara i nästan alla dagar, blir påsklov istället verkligt och viktigt. Och det är här. Tack KI!