Vill ha

Jag var redo för att det skulle bli ganska jobbigt att gå från en tillvaro med lön, en bra lön, till en icke existerande. Men det har gått oerhört bra. Nästan hela tiden har det gått nästan smärtfritt. Med hjälp av en del medvetna omvägar, undvikande de trevligaste restaurangerna och butikerna där allt kostar lite för mycket. Och framför allt på grund av allt det som helt saknar prislapp som har ersatt. Nästan alla dagar är det nästan inte jobbigt alls. Nästan alla dagar.

Idag skulle jag hem, bara hem, men hamnade på något sätt på stan. Det var de dyngsura fötterna som ropade stövlar, och utan att veta hur befann jag mig plötsligt på NK. Ett av ställena omvägar egentligen ska tas runt. Men nu var jag där, liksom vårkläderna. I klara starka färger som skrek “ta på mig”. Och jag ville skrika tillbaka “Såklart”. Men det gjorde jag inte. Jag vågade knappt röra, absolut inte prova, av rädsla att de skulle sitta perfekt. Trots det sitter de nu på näthinnan, hängande på sina galgar. Och skor, sneakers jag inte så mycket behöver som ville ha. Sneakers jag inte vågade se om de fanns inne i rätt storlek. Eller dra på, för de kunde ju vara fantastiskt sköna, fantastiskt rätt. “Vill ha vill ha vill ha” skrek det inombords. Och sved till lite, när jag gick ut. Utan kassar.

Nästan alla dagar går det väldigt bra. Det här med att inte ha en lön. Nästan alla dagar gör det nästan inget alls. Men idag var inte en sån dag.