Berörd i det egna

Det är givet att det händer, förr eller senare. Att saker kommer riktigt nära. För den här utbildningen ska vandra igenom det hela. Livet. Människan. Det inre och det yttre. Olika tillfällen för alla, men förr eller senare kommer det brännas för var och en i föreläsningssalen. Inte berörd av en annan människas öde, utan av just utbildningen berörd i det egna. Saker kommer röra vid, direkt och från insidan. Skrapa på sår som var läkta, skaka liv i minnen, oavsett hur genombearbetade. Haka fast i krokar vi alla har hängandes på utsidan. Röra om, röra upp. Vara en verklighet bakom overheadbilder, bakom punktlistor. Idag hade jag en sådan stund.

Och det svider lite, att röra upp. Men mitt i det, i det upprörda, känns det skönt. Känns skönt att det jag läser kan röra. Under mina fyra år på Handels var inte en enda föreläsning ens i närheten av att röra vid något på insidan. Väldigt lite berörde, inget rörde vid insidan, i det egna. Fakta kunde vara intressant eller ointressant. Ibland intellektuellt stimulerande och engagerande. Men inget grep tag, rörde om. Inget talade till något annat än hjärnan. Inget blev personligt. Inget berörde från insidan. Och jag saknade den, beröringen, rörandet i. Hjärtat ville dela hjärnans uppmärksamhet. Jag ville bli omrörd.

Så lämnade skolan idag just så. Lite omrörd, lite petad på från insidan. Något hade hakat sig fast i min egen personliga krok och ryckt till. Lämnade skolan lite lätt på insidan rispad, men glad för att jag nu är på en plats som kan röra om.