Rewind

Det hände något i måndags. Någon kom åt rewind-knappen.

Först är det det här med våren. Våren som nästan nästan kom i helgen. Våren som inte längre är. Även om Aftonbladet på dagens löpsedel hävdar att den är här, så är den det inte. Helgens härliga slaskande, helgens hop om vår, har bytts mott drösvis med minusgrader och snö, denna aldrig sinande mängd snö. Någon tryckte på rewind.

Samma sak i skolan. Det har varit några riktigt bra veckor, där vi fått lära oss hur saker verkligen fungerar, med praktiska applicerbara labbar där vi fått leka doktor. Ända sedan jul har det varit riktigt intressant och riktigt relevant. Men även där hände i måndags något. I måndags kom någon även här åt rewind-knappen. Och vi kastades tillbaka till termin 1 med full kraft.

Syra-bas. Plötsligt, avlösande den spännande cirkulationen, nästan utan förvarning. Tavlan fylldes med strukturformler, siffror och räkneexempel, och det ångestladdade uttrycket ”som ni säkert minns från gymnasiekemin…” började dyka upp igen. Och våtlabb, med de sunkiga rockarna, stora glassögonen och mängder av provrör att pipettera med fel ämnen i fel koncentrationer. Labb som nu var frivillig men ”ytterst central för inlärningen”. Labb som åt upp en hel eftermiddag, med enbart fördjupad insikt i hur tråkigt det är med våtlabb som resultat. Och mängder av sidor vi aldrig hinner läsa, till stöd för mängder av seminarieuppgifter vi aldrig hinner göra. Det är helt enkelt termin 1 igen. Rewind

Ingen vårsol. Inga vårkläder. Ingen vårförälskelse. Och så syra bas på det!

Någon tryckte på rewind, utan att fråga. Så gör man inte. Så ge hit kontrollen! Släpp rewind-knappen och tryck på fast forward!