Världens bästa ICA

På hörnet, på krypavstånd från min lägenhet, ligger den. Världens bästa ICA. Öppet nästan alltid. Kommer man tidigt är russinfrallorna fortfarande varma, kommer man sent blir man tillstucken en gratis om man har tur. Det är trevligt, men det är inte därför det är världens bästa ICA.

På världens bästa ICA är det alltid extrapris på riktigt söta apelsiner. De har nästan alltid de godaste päronen, precis lagom hårda. På världens bästa ICA bjuder de på bruna bananer som sällan är särskilt bruna. Och har man räknat fel på mynten avrundar de nedåt. Och bjuder på en kola. Och mitt livselexir, Ben & Jerrys glassen, är sannolikt stans billigaste för bara 39 spänn. Det är ett behagligt för studentekonomin. Men det är inte därför det är världens bästa ICA.

På världens bästa ICA är de som jobbar alltid glada. Hela tiden. Tidigt på morgonen, sent på kvällen. Även när man räknat fel på mynten och när magnetremsan inte fungerar på kortet. Alltid är de obeskrivligt glada. Och pratsamma. Näsan alltid dras man in i någon perifer diskussion om något oviktigt men underhållande.

Kanske har de någon ångestbefriande substans löst i morgonkaffet. Eller så har de bara lyckats inse att livet blir så mycket bättre om man försöker se det just så. Som bättre. Och att om man är trevlig är folk trevliga tillbaka. Eller i alla fall trevligare.

För även kunderna är lite gladare på världens bästa ICA. Trängs vänligt i gångarna. Småpratar i kön. Och jag är alltid lite gladare när jag lämnar världens bästa ICA än jag var när jag gick in. Även när jag bara handlat en filmjölk. Utan avrundning nedåt. Utan att ha fått någon russinfralla eller brun banan. Lite gladare, för att jag varje gång fått en liten dos av deras ohämmade omotiverade glädje. Därför är mitt ICA på hörnet världens bästa ICA.