Tillbaka

Tillbaka till staden, samtidigt som regnet. Inte sommarskuren, utan det jämngrå sakta strilande. Lovet har en vecka kvar men det tycks hösten inte ha förstått. Handledare G ringde igår, mitt i svampskogen. Enthusiastisk, glad, ivrig att sätta igång. Och jag tror det smittade av sig lite.

Och Stockholm är Stockholm, trots regnet. L och jag springer runt Kungsholmen, och jag inser att hösten inte är så illa. Inser att jag inser det varje år. Att våren är lite överskattad och hösten lite underskattad. Något jag sen på våren glömmer.

En vecka kvar av sommarlovet. Ska njuta av varje sekund. Och sen börjar terminen. Och det är ok. “Inför terminsstart” låter inte länge fullt så obehagligt. Så jag tror jag öppnar det där mailet nu.  

"Inför terminsstart"

På landet. Mitt i sommaren. Långt från allt verkligt. Väldigt lång från vardagen. Enormt långt från sjukhuset. Sagolikt långt från föreläsningar.

Undvikit att ens fundera över hur motiverad jag är att börja igen. Främst eftersom jag utan att känna efter vet svaret. Inte alls.  Det trots att hösten inte innehåller mer än ett par veckors föreläsning. Och inte en enda tenta. Bara en uppsats som jag ännu inte insett säkert kommer innebära stress och press på sitt sätt. En soft höst, som jag valt att tolka det.

Men så damp det ner häromdagen. Mailet ”Inför terminsstart”. Ett ganska otrevligt mail som egentligen bara borde få dyka upp termin ett. Då kan de i gengäld få skicka ungefär 20 sådana mail eftersom varje liten påminnelse om terminsstart då fyllde mig med veritabal lyckorus. Det gör de inte längre. Nu fick det mig att stänga ner inboxen. Att tänka ”Inte än”. Jag har två veckor sommarlov till. Och tänker inga påminnelser om annalkande höst nagga på dem- Men det gav en bekräftelse på det jag visste utan att ha känt efter. Jag är inte motiverad. Inte alls motiverad.

Jag har fortfarande inte öppnat mailet. Jag kommer inte göra det imorgon heller. För idag är det sommar. Och imorgon. Hallonbusken väntar. Och kajaken. Och glasstället. Och…allt det där som inte är planerat utan bara blir. Allt det där som är sommar. Om två veckor är det terminsstart. Kanske är jag redo då. Och om inte, så hanterar jag det då. Det där med motivationen. Eller bristen på. 

Inte slutat blogga

Nej. Jag har inte slutat blogga. Inte alls slutat blogga. Jag bara bloggar inte... Det finns en skillnad. Tror jag. 

Så stryk mig inte från era blogglistor. Ha tålamod. Vänta med mig. På inspirationen. Och njut av sommar. Jag kommer tillbaka. För jag har inte slutat blogga. Inte. Jag bloggar bara inte. 

Brutal ärlighet

Handledare G och jag fikar. Pratar om hösten, om uppsatsen, om samarbetsform och tidsplaner. Det känns bra.

Handledare G: “Jag antar att du gillar excel” (ingen vidare enthusiasm i uttalandet som är en blandning mellan påstående och fråga)

Jag: “Jag hatar excel” (kommer spontant och ja, kanske lite onyanserat)

Handledare G : “Åh, jag trodde alla managementkonsulter älskade excel. Vad skönt att höra!”

Jag: Säger inget. Lite förvirrad. G älskar analyser. Excel är analyser…

Handledare G: Fortsätter ivrigt.”Man kan verkligen inte göra något vettigt med excel. Det klarar liksom inget. Så begränsat i datamängd.”

Jag: Först tystnad. Sen det enda möjliga. Brutal ärlighet. ”Alltså, jag gillar faktiskt inte siffror särskilt mycket…”

Det blir en spännande höst det här.