lördag 6 mars 2010

Att välja sina strider

Man ska välja sina strider. Jag har utkämpat en mot syra bas hela veckan. På ett ganska barnsligt sätt har jag så gott som bojkottat dess intåg i mitt liv, genom att gå hem fyra varje dag och fylla kvällarna med annat än studier, genom att vägra använda miniräknaren och därmed räkna på några av de seminarieuppgifter vi förväntats förbereda.

Jag tog tillfälligt eld upphör i torsdags och vi satte oss och nästan räknade lite igår, C och jag. Eller rättare sagt, C räknade, jag bidrog med någon slags vag coaching. Vi tog vårt gruppansvar så smått, inför seminariet vi skulle förbereda i våra grupper. I ungefär 3 minuter. Tills vi insåg att uppgifterna var långa och ganska svåra. Tills vi insåg att andragradsekvationer och långa serier på miniräknaren skulle göra oss ungefär lika mycket bättre läkare som föregående dags labb. Tills vi insåg att seminariet bara krävde obligatoriskt närvaro, inte rätt svar på några frågor. Och mitt eld upphör tog slut.

Vi kom till seminariet mycket förberedda. Förberedda på att ägna 90 minuter åt att undvika att tvingas fram till tavlan. Undvika att behöva förklara beräkningar och applicera formler. Och jag, förberedd att fortsätta min strid. Tittade ner i bänken, gömde mig i frenetiska anteckningar. Höll självklart inte eftersom jag är värdelös på att stirra ner i bänken och svamlade mig därmed igenom seminarielärarens påhopp. Svarade lite rätt, ganska mycket fel. Det gick utmärkt bra, att svara fel. Men insåg att jag gärna hade velat kunna svara rätt. Inte nödvändigtvis räkna fram den exakta osmolaliteten, men förklara. Insåg att det kanske var dags att gräva ner stridsyxan…

Man ska välja sina strider. Och jag har hela veckan utkämpat en ojämn strid. En strid jag inte kommer vinna. För syra bas är viktigt. Och syra bas kommer inte att försvinna. Man ska välja sina strider, och den här striden är det dags att välja bort. På måndag stoppar jag batterier i miniräknaren och tar fram det rutiga blocket. Motvilligt men frivilligt gräver jag ner stridsyxan.

5 kommentarer:

  1. Ja, syra-bas är en sån där grej som man aldrig orkar ta tag i men som kommer igen och igen och igen och ger en ångest varje gång... så mitt tips är nog ändå att tag i det en gång för alla medan man har tid avsatt och lärare som kan förklara. Så borde man ha gjort...

    SvaraRadera
  2. äldrekursare på KI6 mars 2010 kl. 21:11

    tips: se till att ha en grundläggande förståelse för hur det fungerar med syra/bas i kroppen. lägg ner miniräknaren. inga räkneuppgifter när jag gjorde tentan och inte heller efterfrågas det på T3 eller T4. hur det blir sen kan jag ju inte svara på, men de där räkneövningarna är ganska värdelösa =)

    SvaraRadera
  3. Frågan är om man klarar duggan utan att ha gjort räkneövningarna, någon som vet?

    SvaraRadera
  4. vi hade en dugga på syra/bas och njurar, inga räknefrågor överhuvudtaget. möjligtvis att vi behövde kunna räkna enkelt på pH, men inget komplicerat alls. jag kan ju dock inte lova hur det ser ut för er nu...men fråga Olle (om det är Rådmark som har detta fortfarande) så ni vet vad som gäller.

    SvaraRadera
  5. Tack för tipsen- har förstått att det behöver läras. Och ska, vill faktiskt nästan nu. Men känns skönt att miniräknaren verkar vara överkurs...

    Och Petra, enligt ryktena jag snappat upp är det ingen direkt räkning på duggan heller, utan mer principiell applikation av formlerna. Men min källgranskning är lite knaper- de kan ju vara skapade av en önsketänkande medstudent... Men fråga Olle låter ju som ett bra tips!

    SvaraRadera