Inlägg
Så var den avklarad, muntan i syrabas. Som handlade om syrabas. I precis 8 minuter. Resten av tiden handlade det om blodtryck. Om njure. Om allmänna cirkulationen. Om specifika celler i njuren vi inte lärt oss om, och hormon vi inte nämnt som påverkar cellerna vi inte hört talas om. Det pratade vi om i ungefär 82 minuter. För vår lärare var från fysiologiinstitutionen, och var måttligt intresserad av syra bas. Det var i vårt rum.
I andra rum fick folk beskriva titreringar av NaCl i fosforsyra. Fler saker vi inte lärt oss. Och nog inte alls behöver lära oss. Och ägnade 90 av 90 minuter åt bara syra bas. Njuren lämnades till sitt eget öde. För läraren var från molekylärbiologiinstitutionen, och måttligt intresserad av njurens funktion.
I ett tredje rum förväntades folk kunna beskriva Addissons sjukdom. I kursen ”den friska människan”. Behöver jag påpeka att ingen nämnt Addisson. Och utan att veta vem läraren var kan jag anta att han var läkare som hellre undervisat och examinerat ”Den sjuka människan” än den friska.
Och så fanns det säkert rum där en väl avvägd blandning av syra bas och njurfunktion examinerades, på en rimlig nivå, efterfrågandes saker vi faktiskt lärt oss, eller baserat på vad vi lärt oss kan förväntas kunna. Av lärare som faktiskt funderade just på det.
Så FiaLisa, till din fråga, om hur viktigt syrabas är för att vara en bra läkare... Det verkar inte råda någon riktig enighet runt vad man behöver kunna för att bli en bra läkare. I alla fall inte om det vi undervisas i och examineras på ska anses spegla just det. Vissa lärare examinerar helt enkelt vad de tycker är intressant, undervisar i det de brinner för, Lite oavsett vad som stod i en genomtänkt kursplan. Vad man blir undervisad beror på var kulan hamnar i tombolan, vad man blir examinerad på beror på vems subjektiva syn på vad som är viktigt man utsätts för. Och egentligen spelar det ju ganska liten roll, eftersom vi alla om 5 år med största sannolikhet glömt både de exakta PkA-värdena för buffertjämvikter som histologisk struktur på glomeruluscellerna. Eftersom det vi nu lär är en grund för att lära annat som också är en grund för att lära sig något verkligt relevant och applicerbart. Den dagen vi är framme vid det där som är riktigt applicerbart och relevant hoppas jag på någon slags enighet runt vad som är viktigt, runt vad vi egentligen behöver kunna. Men fram till dess nöjer jag mig med att bygga någon slags grund, som ändå känns ganska gedigen. Låter tombolakulorna hamna där de hamnar. Och jag tror den grunden kan byggas tillräckligt stabil både med anjongap och utan.
Alltid kul att läsa din blog. Själv tycker jag att det är viktigt med detaljkunskap under läkarutbildningen. Om man inte lärt sig det då lär man det sig aldrig. Och visst glömmer man en hel del från preklin, men när du många år senare läser en vetenskaplig artikel om t.ex. glomerulonefriter, kommer du i alla fall känna igen ordet juxtaglomerulära apparaten och ha ett hum om vad det är för något, vilket i alla fall är bättre än att inte ha någon susning alls. Om man inte vill bli expert på medicin och åtminstone hört "allt" vid något tillfälle tycker jag man ska överväga sjuksköterskeutbildningen. Men jag förstår frustrationen under prelin, och det stämmer att det mesta kanske inte används dagligdags i patientarbetet, men det är fortfarande bra att ha någonstans i bakhuvudet.
SvaraRaderaTack du. Och håller med om att detaljkunskap självklart är viktig, och även ofta det som är intressant. Det är precis det jag menar med att jag tror på att bygga en gedigen grund. Men det finns ju en nästan oändlig mängd detaljer i medicin, som man skulle behöva läsa preklin i ett liv för att lära sig. Någonstans behöver gränsen dras, för vilka detaljer vi lär oss och vilka vi hoppar över. Det jag menar är att jag inte tror att det spelar så stor roll exakt var den gränsen går. Att jag inte tror någon egentligen vet precis vad som man behöver veta vs inte veta, vare sig det handlar om att verkligen kunna eller bara ha i bakhuvudet.
SvaraRaderaEn fråga. Visst menar du att titrera fosforsyra med natriumhydroxid och inte med koksalt? Vill man arbeta med patienter som är akut sjuka gör man nog bäst i att lära sig att bedöma syrabas.
SvaraRaderaJa, det är mycket möjligt att det är det jag menar. Jag var inte i rummet och har fått det återberättat. En hel del kan nog ha bytt plats. Ville mer illustrera principen... Och självklart ska man kunna bedöma syrabas! Sannolikt både vid akut och mindre akut sjuka. Mitt inlägg var ingen kritik mot att man lär sig syrabas. inte på något sätt. Bara en reflektion runt den ganska stora diskrepansen runt vad folk verkar tycka är viktigt just på den här punkten...
SvaraRaderaHaha, va roligt att någon kommenterade fosforsyran... :o) Snacka om att inte ha förstått vad inlägget handlade om!
SvaraRadera