Rätt bra ändå...

Det var nästan precis ett år sedan. December. Och grått. Som nu, fast samtidigt så helt annorlunda. En tung månad, med jobb, mycket jobb. Till långt inpå nätterna, nästan varje dag. Telefonkonferenser på alla tider, otaliga resdagar. Jag var trött, väldigt trött. Och framförallt less, väldigt less. Vissa morgnar bar det faktum att jag gillade klienten mig till tiokaffet, mitt sköna team mig fram till lunch. Men sen tog tristessen över, meningslösheten började äta mig inifrån. Andra dagar var det jämngrått från start.

Det var en sån morgon, en jämngrå, som jag stod i kön på ICA. Hade svängt förbi för att plocka upp frukostyogurten på väg till kontoret . Hon stod framför mig i kön, med en påse nybakta doftande lussebullar i korgen och ett gäng tjocka böcker i väskan. Bullarna uppenbarligen till fler än henne själv. Och hon var där och då min bild av det ideala livet. Just där och då kändes det som om hon, som jag inte visste något om, hade allt man behöver. Jag såg framför mig att hon snart skulle sitta någonstans bland böcker, skratt och kaffe, med ett gäng pluggkompisar. Äta saffransbullar. Ha roligt. Lära sig relevanta saker, intressanta saker. För att hon ville.

Det var en annan morgon, lika jämngrå, som jag tog hissen ner till receptionen för morgonens tredje kaffe. Inte mest för att bota trötthet utan för att mota bort tristessen, den gnagande. För att skjuta upp att göra det där som kändes orimligt eller irrelevant, eller kanske båda delarna. Minns att jag åkte hissen upp och ner två gånger, för att fördröja återseendet av laptopen. Och där i hissen, fick jag en sådan intensiv längtan efter en föreläsning. Efter att få sitta i två timmar i en aula och lyssna, på något som var intressant på riktigt. Att bara få ta in, för att jag tyckte det var intressant. För att jag ville.

Igår hade B med sig saffransbullar till skolan. Vi åt dem bland böcker, skratt och kaffe. Efter en klinikerföreläsning om oxidativ stress och antioxidanter. Som var intressant. På riktigt. Och jag insåg att jag nästan hela dagen gjorde saker för att jag ville.