Hellre havregynsgröt tillsammans...

Åt fin lunch idag. På Pontus. Flera rätter. Vacker presentation, fantastiska råvaror, spännande kombinationer. Absolut inte första gången. Levt på den sortens mat i flera år. Många dagar i veckan. Kan tyckas lyxigt. Det var inte det. Det var vardag. Idag däremot, idag var det lyxigt. Njöt av varje tugga bjärredskyckling, av den krämiga polentan och smörstekta ostronskivlingen, av intensiteten i morotssoppan, av den perfekta blåbärspajen i vackert glas. Idag var det här lyx!

För lyx är inget absolut, lyx är subjektivt För ett år sedan var lyx att få äta frukost i mitt eget kök, med morgontidning istället för laptop, med limpmacka, radio och tända ljus. Och utan stress, det allra viktigaste. Eller middag i någons kök. Lagad hemma, just där och då. Bestående av vad som helst. Med goda vänner som enda viktiga ingrediens. Pilgrimsmusslor däremot var inte lyx. Oavsett hur fint upplagda de var, hur objektivt gott de smakade. Det var vardag. För lyx är just motsatsen till vardag. Något man bara upplever då och då.. Något man kan längta till, se fram emot.  Allt kan således vara lyxigt. Och allt kan bli vardag.

Jag är glad att vacker vällagad mat lagad på stjärnkrog åter blivit lyx i mitt liv. Och att middag med vänner blivit vardag.  Jag är nöjd med att äta pilgrimsmusslor sällan och tortellinis ofta. Jag vill längta efter vild bakad choklad på Mathias Dahlgren. Inte längta efter tid med de som är viktiga i livet.