Lov till lov!

Hade tänkt sätta igång igen idag. Efter en veckas i mina ögon välförtjänt vila från studier, med långa lata eftermiddagar, rader av glöggkalas, snöpromenader och långa fikor, var det dags att åter bli flitig student. Sagt och gjort. A och jag bestämde oss för att spendera eftermiddagen över mikroskåpet. Histologiboken, tegelstenen, packades ner liksom nyckeln till preparatskåpet. Jag kände mig taggad.

Men när vi efter sedvanlig lång, lugn och trevlig lunch skulle ta tag i histologin kändes mikroskåpen plötsligt inte alls lika lockande. Preparaten flöt ihop framför ögonen, och efter 45 minuter fanns ingen flit kvar. Alls. Tömda på energi och enthusiasm fattades snabbt beslutet. Slut för idag, tack för idag.

Ibland är konsensusbeslut bra, för lämnade mikroskopet just då helt utan dåligt samvete, trots att klockan inte ens var ett. Tog en runda på stan, och landade på café med kaffe och saffransbulle. Funderade på om jag borde vara oroad, över den enorma bristen på enthusiasm. För att jag har en tenta om knappa tre veckor, och därefter 10 terminer till. Som inspirationen måste räcka till. Men bestämde mig där och då för att acceptera det. At jag just nu inte vill. Inte alls. Inte mikroskoperna, inte memorera muskler, inte repetera enzym och cellbiologi. Läste Elle istället för anatomikompendium. Utan dåligt samvete.

Just nu är jag trött. Men inte orolig. För under tröttheten gömmer sig enthusiasm. Lite för vävnaderna i mikroskåp, mycket för vad inbankandet av dem ska leda till. Jag känner den inte, men vet att den finns där. Som när man förätit sig på smågodis. Just då vill man inte se en enda kokosprick till, men någon dag senare smakar de precis lika bra igen. För i grunden gillar jag kokosprickar.

Så tillåter mig från och med nu att ha lite jullov. Oavsett vad Åke tycker om lov. Ladda lust. Inspiration. Lugn, i förvissningen att den går att vila fram.