Lärande under lupp

Snurrar lite runt lärande igen. Det är mycket av det just nu...

Logiskt tänkande är jag van vid. Mekaniskt tragglande av ord, det var jag förbered på. Men insett att det på inget sätt är det mest, med mina mått, avancerade typerna av inlärning läkarprogrammet innebär. För jag har bankat in kunskap förr. Har tragglat glosor. Det är abstrakt tänkande. Det är hjärnan som arbetar, ensamt. Det må ta tid, men det vet jag hur man gör.

Vi hade igår dugga i histologi. Läran om kroppens vävnader. Rent konkret innebär det studier av små små segment av vävnad i mikroskop. Och vetenskapen, det är konsten att lokalisera vävnaden, identifiera specifika komponenter, och så småningom, kunna identifiera om något ser ut att vara fel, och i så fall vad och hur. Vi är ännu kvar på stadiet "lokalisera", och i viss mån identifiera komponenter, men det är svårt nog. För jag inser att jag aldrig lärt mig visuellt förr. Jag har haft möjligheten till visuell inlärning, som en av de inlärningsmetoder som alltid finns tillgängliga. Jag kan välja att minnas hur ordet stod skrivet på pappret, istället för hur det lät. Det är en inlärningsmetod jag sällan väljer. Med histologin finns inget val. Jag kan inte lyssna mig till skillnaden mellan leverceller och pankreasceller, mellan enkelt och flerskiktat cylinderepitel. Visuellt lärande är enda sättet. Det är nytt. Det är svårt.

Mina ögon registrerar små ovala formationer. Utan att riktigt inse att de måste kunna skilja ovala formationer från ovala formationer. Som i mina ögon ser likadana ut. Som i tränade ögon är väldigt olika. Nyanser, det handlar om nyanser. Jag är bra på att plocka upp nyanser. I tonfall, uttryck, röster, stämningar. Jag är drillad i det. Inte i visuella avbildningar. Där är jag totalt oerfaren. Vet inte riktigt var man börjar. Börjar skilja ovaler från ovaler.

För mig är histologi lite som horoskop. Du ser det du vill se. Och allt går att hitta, om man letar noga. Min mikroskop-partner under mikroskoperingen härom dagen identifierade triumferande två områden med Brummers körtlar i ett preparat, och var på väg att cirkla in ett tredje innan jag upplyste honom om att han satt och tittade på pancreas, bukspottkörteln (för aningens mindre histologinerdiga läsare, Brummers körtlar finns bara i övre delen av tunntarmen, absolut inte i pancreas). Men klart det gick att hitta något som med lite kreativitet kunde tolkas som Brummers körtlar. Om man verkligen försökte...

Jag övar på att skilja prickar från prickar, kryptor från kryptor, cirklar från cirklar, och hela världen tycks svagt HTX-eosinblå. Och stirrar just nu framför mig på de 3 äpplena i fruktskålen på bordet, och funderar på om jag ska ta ett äpple, ett äpple eller kanske... ett äpple?