Att välja att välja

Idag har vi haft cellslöjd. Vilket innebär att stora skrivsalen har förvandlats till en gigantisk pysselhörna, där vi fått fria händer att skapa vad vi vill på temat neurodegenerativa sjukdommar. Det var lågstadiet flashbacks rakt igenom. Tittskåpen, collagen, ljusstakarna man svarvat ihop i träslöjden, som ställdes ut i matsalens glasskåp, och som mammor och pappor guidads runt bland över klassföräldrarnas kaffe och hembakt på föräldramötet. Temat må vara lite mer vetenskapligt denna gång- minns mer att mellanstadiets tema brukade vara något i stil med "rymden" eller "skogens växter och djur". Men i övrigt är det ganska få skillnader.

Av våra 20 grupper var det bara 8 som dök upp. Resten hade lusläst schemat, slutit sig till att det här inte var obligatoriskt , utan bara starkt rekommenderat, insett att inget tentarelevant skulle sägas, och därmed bestämt sig för att se det som 2 lediga dagar. Det som facinerar mig med det hela är inte att det blev så, utan vilka det var som valde att stanna hemma. För det var inte som man kanske skulle kunna tro, de med tre barn, halvtidsjobb de sköter parallellt med skolan och 45 minuters pendlingsavstånd till skolan. Om det hade stannat hemma hade jag haft full förståelse. De behöver få livet att gå ihop. Men de var i stor utsträckning där, och klippte enthusiastiskt pappkartonger och monterade ihop sugrörskonstruktioner. De som inte dök upp var de yngsta, de nyaste, med sig själva och ett studentrum att ansvara för. De var de som ansåg att de absolut behövde två lediga dagar. De som ansåg sig själva vara bäst på att avgöra vad som främjar deras framtida yrkesroll.

Jag tror inte på något sätt att jag blir en bättre läkare för att jag har byggt axoner av silverfolie i en dag. Men jag tror att jag på sikt blir en bättre läkare om jag väljer att lita på att de individer som satt ihop den utbildning jag går, tänkt igenom upplägget och slutit sig till att de bitar det innehåller, det oftast är bitar som är vettiga att delta i. Och jag tror att jag på sikt blir en bättre läkare om jag funderar mindre på vad som krävs för att klara kursen, och mer på vad som ger mig kunskap. Innebär inte att jag inte kommer skippa föreläsningar ibland. Men kommer göra det när det känns rätt för mig, inte för tentaresultatet.

Men inser samtidigt att en hel del på utbildningen faktiskt valt den på samma sätt som jag en gång valde Handels. Eftersom de ju ska välja något. Eftersom det de valt är ganska brett. Eftersom de kom in. Eftersom de är 19 och faktiskt inte kan förväntas veta, på riktigt veta. Vad de vill. Hur ska de kunna veta det? Jag hade ingen aning. Och ändå ska man välja, ändå har man så bråttom att välja...

Den här gången är det annorlunda. För liksom många de andra som idag lekte med silversnöre i skrivsalen har jag inte bara valt, utan jag har valt att välja. Valt att välja om. Trots att jag inte alls behövde. Trots att det innebar extra arbete, extra uppoffringar. Det är stort skillnad.

Är så ofta så glad att jag får chansen att göra det här. Fick välja att välja. Välja att välja om. Tror det var därför jag var där idag. Och lite för att det var längesen jag gick i lågstadiet, och det är ganska roligt att klä silverfolie på sugrör någon gång sådär vart 20e år...