I-landsproblem II

Zucchini. Det är just nu mitt I-landsproblem. Zucchini. Jag har mycket av det. För mycket. Två stora, enormt stora, zuccininis tronar på min köksbänk, tar nästan över min köksbänk. Måste flytta på dem för att använda skärbrädan till frukostmackan, för att komma åt kaffet på hyllan bakom. Två stora zucchinis har invaderat mitt kök. Jag är medveten om att det här är så mycket ett icke-problem att det nästan är på gränsen att ens kvala som I-landsproblem. Men de ställer krav, de vackra hemodlade frukterna. Krav på ätas ätas. Och därmed krav på huslighet. Här och nu, innan de blir skrumpna och ledsna. Och krav är ett ytterst legitimt I-landsproblem. 

Jag äter och jag äter. Jag har gjort allt av zucchini. Stekt i olivolja och vitlök och ätit med pasta, haft som tillbehör till kyckling, blandat ner i chili con carnen, i gulachsoppan, i tonfisksåsen. Jag har wokat det med kyckling och oystersause. Till och med provat att hyvla tunt och ha på mackan istället för gurka. Det smakar bra, zucchini. Men nu börjar fantasin sina. Zucchinin gör det inte. De känns nästan lika stora som de var initialt.  Stora vackra hemodlade. 

För att skapa motivation till att skapa ytterligare någon lunchlådeanpassad rätt av mina gröna invadörer, kollade jag upp näringsvärdet på växten. I hopp om att de ska vara fantastiskt nyttiga, de här växterna. Ge mig massor av mineraler och vitaminer. Den slående likheten med gurka, som innehåller mer vatten än havet, fick mig att ana visst oråd.Och mycket riktigt. Zucchini innehåller.... vatten. Nästan bara vatten. Vi har visserligen precis lärt oss precis hur centralt, hur livsviktigt, vattnet är för vår hela organism. Men det är just nu väldigt mycket jobb associerat med att få i mig detta cellulosafiberbundna vatten. När det finns rätt gott om det, i fullt flytande och ännu mer koncentrerad form i kranen... 

Jaha, så om man skulle ta och knåpa ihop lite sen lunch då. Kanske en...zucchinipasta. Pasta med... lätt smaksatt vatten alltså... Plötsligt känns det lite lite mer ok att låta zucchinin vila någon dag. Och den är ju faktiskt ganska vacker, där på bänken. Lite som en konstinstallation. Ska se till att uppskatta det när jag äter min filmjölk...