London, my love

Var ju i London i veckan. Jag blir av någon anledning alltid lycklig av London. Otaliga morgonflyg, sena jobbnätter och stressiga frustrerande arbetsdagar har inte kunnat ändra det. I minnet bleknar de regniga dagarna bort för de soliga, tårar för skratt. Det sker något fysiskt när jag kliver in på Heathrow och styr stegen mot tunnelbanan- kliven blir lättare, allt får lite mer färg. Utöver den känslan som alltid infinner sig är det några specifika och greppbara saker jag särskilt älskar med London. 

En är mångfalden, både i de individer man ser, och i allt du kan göra. På samma gata. I samma verklighet. Kvinnan i de klarröda lackskorna, cocktailklänningen och uppburrat afrohår, trängs på tunnelbanan med kvinnan i burka, med nittonåringen i Manchester United tröja och mannen som i pinnstripe förgäves försöker avverka Financial Times. Och mångfalden bor nästan i människorna. Du slipper välja. Såg i söndags ett gäng killar på väg ut från oklar religös ceremoni, iklädda långa vita fotsida klädnader, mitt på gatan svida om till fotbollssupporter-kläder. Det valde både och, inte antingen eller. Gillar det.

Sen gillar jag de okända människorna. Mer specifikt värmen hos de okända människorna. Folk brukar inte beskriva engelskmän som varma. Jag har sällan upplevt vänligare människor. Vänligare helt okända människor. Vart du än sticker in huvudet så möts du med ett "Honey", "Darling" eller "Sweetheart". "Just up the street to your left, love", när man frågar mannen på gatan om vägen. "That will be 2 pounds 50, dear", när man köper sin frukostyogurt i kvartersbutiken. Det kanske bara är retorik. Men det fortsätter funka på mig. Jag blir glad, Dagen blir lite ljusare.

Och så är det en tredje sak jag gillar. London är inte så himla praktiskt. Faktiskt inte praktiskt alls. Tidningarna är inte på något sätt häftade, och ramlar sönder bara du tittar på den, tunnelbanorna har inte hiss utan du får glatt släpa din tunga väska otaligt antal trappor, för att inte tala om din barnvagn. Taxibilar tar inte kort och tycker det är facinerande besvärande att ge dig ett kvitto där summa och kan uttydas. Mataffärer stänger utan underliggande logik 4 på söndagar. Och när jag, aningen besvärad, för ett tag sen informerade portiern om att jag delade mitt femstjärniga hotellrum med en råtta, svarade han utan minsta förvåning "Oh yes, we have had problems with rats". Det är lyxigt och skitigt.  Artigt och ärligt. Totalt förändringsobenäget, men alltid i rörelse.  Inkonsekvent. Opraktiskt. Jag tycker det är lite befriande.