OBS: ÖVERSIKTLIGT

Det kommer då och då. Inte alls på alla föreläsningar, men på vissa. Och vi njuter varje gång. Ser på varandra, nickar lite, ler. Andas ut en kort stund. Och älskar föreläsaren. Förlåter att han är förvirrad, att han la ut bilderna på nätet för sent som vanligt och drar över så att microkön hunnit bli orimligt lång. Förlåter allt. För han sa ett av de magiska orden. ”Översiktligt”. Eller eventuellt ”bara principerna för” eller ”detaljerna behöver ni inte memorera”.

Förra terminen fanns de orden inte alls. Detaljerna var det som var. Principer existerade sällan. Översiktligt användes enbart för att bringa ordning i uppsjön av detaljer. Alt skulle memoreras. Ibland fick vi höra ”hur det här används kliniskt behöver ni inte kunna än”, fast det var det enda vi egentligen ville veta, det enda vi verkligen med nöje memorerade.

Fortfarande är det i ganska lite tydligt hur det ska användas kliniskt. Men detaljerna vi lär oss helt utan att förstå varför är färre. Saker är satta mer i ett sammanhang. Vi lär oss förstå hur saker verkligen fungerar, saker som känns lite viktiga. Och fortfarande är det ganska lite som är ”principerna bakom”. Men det händer, och de korta stunderna njuter vi av. Njuter, och antecknar med röd stora bokstäver i våra för sent utskrivna föreläsningsbilder. Antecknar OBS: ÖVERSIKTLIGT! Långsamt och tydligt, så att vi därmed missar ganska mycket av efterföljande detaljer, detaljer som vi inte alls skulle kunna översiktligt utan memorera. Det är ok. Bara vi inte glömmer vad det var som var översiktligt. Var det räckte med principerna bakom.

Och efteråt minns vi nästan inga detaljer. Inte heller några principer. Men vi minns att det just den här timmen var hela 2 saker som vi bara behövde kunna översiktligt. Varje sak känns som en seger. Vi mot tiden. Mot försommaren som sammanfaller med tentaplugget. Och vi går lite nöjdare mot den orimligt långa microkön…