Distans

Fick en kommentar till förra inlägget, runt distans. Om att skaffa lite distans till KI. Eller kanske att just inte skaffa distans. Funderade lite på det. På distans.

Distans betyder avstånd. Har insett att en anledning till varför jag numera mår så oerhört bra, är att jag inte har särskilt mycket avstånd. Att jag lever så mycket i det jag gör, utan att avskärma mig. Tidigare, när jag jobbade, hade jag i perioder extremt mycket distans. Distanserade mig för att orka, för att inte låta det stjäla all den energi och lust som var min. Jag la många timmar, men var samtidigt aldrig riktigt där på riktigt. För jag visste att jag inte var där jag hörde hemma. Nu kan jag släppa det inpå, eftersom det inte stjäl utan berikar. Eftersom det i hjärtat känns. Att jag på riktigt är här. Att det är här jag ska vara.

Distans användas i betydelsen perspektiv. Perspektiv är viktigt, det måste man behålla. En del av mina inlägg störtdyker ner i detaljer runt val av litteratur, runt tentaplugg eller runt en viss formulering av en specifik föreläsare under en specifik föreläsning. Det betyder inte att jag tror att det är viktigast i världen. Inte i någons värld. Inte ens i min värld. Bara att just precis nu var det vad som snurrade. Det finns många andra som skriver om jordbävningen i Haiti, om valfrågorna, om mänskliga rättigheter och etiska dilemman. Det är jag glad att de gör. Men det kommer jag inte göra.

Ni får helt enkelt hålla tillgodo med en blogg som inte tar så mycket avstånd. Och som kanske inte ens alltid tydligt visar på så mycket perspektiv. Som ibland borrar sig djupt i detaljer som är irrelevanta för majoriteten av mänskligheten, men som just i skrivande stunden var relevanta för mig. Ni får helt enkelt nöja er med det som snurrar.