On the catwalk

Jag lärde mig gå igår. Skapligt kunde jag det ju innan, men igår lärde jag mig att verkligen gå. Som en kvinna. Med stil. Med höfter. Med pose. Till catwalkmusik. Och plötsligt blev något väldigt enkelt väldigt svårt. Plötsligt snubblade jag nästan när ena benet skulle sättas framför det andra, höfterna rörde sig onaturligt trots att kroppens naturliga konstruktion borde indikera åt vilket håll de skulle röra sig. Något väldigt enkelt blev plötsligt något väldigt svårt. Lärde mig hålla en handväska också. Det är tydligen också en vetenskap. Kuvertväskor- tre varianter finns. Shoppingbag- här finns två. Sen ska armrörelser anpassas till väskan, som i sin tur ska anpassas till gången. En hel vetenskap. Jag som bara burit den. Utan eftertanke. Men det är klart, även utan catwalkmusik. Som om det vore enkelt. Men nu vet jag att det kan göras väldigt svårt. Svårt, men roligt. Allt blir lite roligare till catwalkmusik. Till exempel att gå. Och bära handväska.

Och efter att under gårdagen ha ägnat flera timmar åt att göra något väldigt enkelt väldigt svårt, ska jag nu försöka göra något ganska svårt, lite mer enkelt. Ska försöka begripa mig på hur hjärtats kontraktilitet, puls och slagvolym regleras. Det finns mer än tre sätt. Och det ska intergeras med massor av saker. Funderar på att göra det till catwalkmusik. Vet inte om det gör det enklare, men kanske lite roligare.

Jag fick dessutom höra att jag rörde höfterna betydligt bättre när jag gick i 10 centimeters stilettklack än barfota. Att jag gick snyggt i klackar. Typiskt. Jag som just nöjt stängt in klackarna i garderoben, utbytta mot bekväma sneakers, och i framtiden mot någon slags sjukhustofflor. Men kanske kan man ronda i stilett? Eller så får jag nöja mig med vetskapen att jag faktiskt går riktigt snyggt i stilettklackarna, de som ligger längst inne i garderoben, och spela catwalkmusiken i huvudet när det behövs.