Molekylhångel och ansvar

Termin 2. Utöver nya intressantare ämnen, som blod, immunologi, respiration, så innebär det en ökad valfrihet. Som när man fick börja cykla till skolan i mellanstadiet, för att man var stor nog att bedöma avstånd och hålla ordning på cykelnyckel. Stor nog att ta ansvaret. Termin 2 innebär det. Ansvar. Laborationer som var obligatoriska termin ett är nu frivilliga. Litteraturlistan som termin ett tydligt utpekade ett antal nödvändiga böcker, ger nu en uppsjö av alternativ. För oss att välja bland. Välja det som passar oss. För oss att ta eget ansvar.

Föreläsaren gick på första föreläsningen i immunologi i början av veckan igenom de böcker man kunde välja på. Han beskrev kort de olika böckerna. ”Mycket tydliga bilder”, ”Komplett men kortfattad”, ”Svulstiga illustrationer och rikt språk”, ”För dig som verkligen vill fördjupa dig” (det var många av det slaget) och så vidare. Vi var många som kände att vi nog inte ville fördjupa oss. Att det var djupt nog redan utan fördjupning. När prislapparna blottades blev det än tydligare. Komplett med kortfattat passade alldeles utmärkt. Någon sa att den var bra. Sannolikt en någon jag litade på, för några timmar senare var boken min. Och den hade mycket fina illustrationer. Var sannolikt komplett., trots att den inte kändes så kortfattad. Den var nog bra. Där den låg i väskan. För den var bra i sin ensamhet. Den lockade inte.

Så bläddrade jag i fredags lite i den andra, den med de svulstiga illustrationerna. Slog upp boken mitt i lymfocyternas disco. Och var fast. Kanske var det för att det var min födelsedag, men jag köpte den. Lyxkonsumerade immunologibok för 398 spänn. Läste på bussen. Missade nästan mitt stopp. Läste om danspalats där vita blodkroppar minglar runt och känner på varandra och letar rätt partner. Där blodbanan är gatan lymfocyterna vimlar ut på när de tröttnat på en nattklubb, innan de dyker in i en annan för att leta vidare. Boken var bra. Fantastiskt bra. Allt gick in, bitar föll på plats. Det var sannolikt inga fina bilder, men det noterade jag inte. Hade de bilder jag behövde i huvudet och drunknade i orden. Borde vetat att jag faller pladask för rikt språk och svulstiga illustrationer. Att jag glömmer hur pilar ritats på en bild, men minns danspalatset, dramatiska cellmord och molekylhångel.

Vi är T2or nu. Vi har getts ansvaret att välja själva. Det som passar oss. Och det första jag gör är att låta bli att välja. Eller att välja något som jag borde vetat inte alls passar mig. Korkat. Onödigt. Som att första dagen i fyran tappa bort cykelnyckeln.

Insikten kostade 398 kronor. Väl investerade. Imorgon ska jag aktivt välja att gå på frivillig föreläsning om respiration. Och sen läsa vidare, om lymfocytdiskon och molekylhångel.