Den otacksamma naturen

Jag ska åka till Göteborg I helgen. Med tåg. Tåg, inte flyg. Trots att det tar längre tid. Och faktiskt är dyrare. Jag åker tåg till Göteborg för att vara snäll mot naturen. För att bättra på det dåliga miljösamvetet. För jag känner mig lite som en miljöbov nästan varje dag. När jag råkar ta vattenglaset i plast istället för glas, när jag av misstag kastar colaburken i papperskorgen, när jag tar lite för många servetter till apelsinen. Kanske beror det på att jag är omgiven av mycket uppmärksamma miljöpoliser, som ger onda ögat när någon miljösynd begås. Kanske beror det på att jag går runt och bär på historiska koldioxidutsläpp i paritet med en mellanstor svensk stad. Hursomhelst är det där, det dåliga miljösamvetet, och jag valde att åka tåg för att bättra på det. För att vara snäll mot naturen.

Men jag känner mig lurad. För naturen väljer att inte alls vara snäll tillbaka. Naturen väljer att förlägga snökaos och arktiskyla till just den vecka jag ska åka tåg. Naturen väljer att låta elledningar blåsa ner och spår snöa igen samma vecka som jag ska åka tåg just för naturens skull. Naturen har inte förstått det där med positiv förstärkning. Naturen har inte förstått hur man uppmuntrar ett bra beteende. Inte ett dugg.

Som hämnd tänker jag boka en resa till London. Med flyg. Och ha tonfisk i matlådan imorgon. Så det så. Sen är vi kanske kvitt, naturen och jag. Sen är jag villig att fortsätta köpa ekologisk yogurt och åka tåg, beredd att stryka ett streck over det hela. För jag vill inte starta krig mot naturen, har en känsla av att det skulle bli en ojämn kamp. Jag vill bara markera att man inte tackar genom snöstorm. Det vill jag markera, och så vill jag väldigt gärna lyckas ta mig till Göteborg...