Inlägg
Det var ju nu jag bara skulle vara ledig. Springa ut i solen och bara varit sådär härligt lyckligt sommarfri. Springa ut i 12 veckors ansvarslös frihet. Vara sommarledigt lyckligt helt oavsett hur tentan gick. Lycklig över att den är över. Bara
Och jag sprang ut just så lättad. Ut i eftermiddagssolen, på ganska lätta ben. Den där magiska lättheten i benen, som bara kan infinna sig efter att ha burit runt på något tungt riktigt länge, den dök upp som den skulle. Firade med lyxglass längs solig vägg. Sprang på folk jag kände och stannade och pratade länge. Promenerade med fast det var åt fel håll. För att jag ville och kunde.
Men sakta sakta kröp den sig på. Tentan. Tentan jag lämnat i salen. Tentan som då, när den just skrivits, kändes ganska ok. Som jag vid snabb överslagsberäkning borde ha klarat. Den smög sig på, fråga efter fråga. På solig terrass med glas vin i handen letade den sig in. Oinbjuden. Störde. Gicks igenom i huvudet, med insikter, skrämmande insikter. En efter en insåg jag att frågor jag trodde jag svarat rätt på varit fel. Att jag missförstått frågor, svarat på annat än de önskat. De där poängen jag räknat mig fram till föll av, en efter en. Och med dem lättheten. Och med dem den ansvarslösa lyckan. Post tenta ångestsyndrom- är det känt för någon?
För stessen före tenta kan jag hantera. Riktigt bra. Sover gott natten innan. Darrar bara lite när jag går in i salen. Men stressen efter. Den som hugger i magen. När man lämnat salen. När inget mer kan göras. När man bara kan vänta. Inför den står jag handfallen.
Och kan inte dela den. Oron. Stressen. Inte med någon i klassen. Vet att jag får höra ”men du HAR klarat det”. Och OM det sen har gått får skit för att jag sagt att det gått dåligt när det gått bra. Inte med någon utanför. Som ger samma respons. ”Klart du har klarat det”. Utan att ha en aning om vad "det" egentligen är. "Du klarar alltid saker". Försöker förklara att det här inte är samma sak, inte samma sak som allt jag alltid klarat förr. Att jag aldrig förr gett mig på att memorera hundratals strukturer på latin, hundratals cytokiner och interleukiner och glukoproteiner och… För det är inte samma sak. Det är inte samma sak. Ingen klarar alltid allting. Kanske har jag klarat just det här. Kanske. Men oro utlöst av eventuell dålig självinsikt är lika verklig. Jag sover sämre natten efter tenta än natten före. Jag vill inte ha det så.
Det är sommarlov nu. Och jag jobbar frenetiskt på att släppa. På att leva med två veckors ovisshet. På att leva på hoppet om snäll rättning eller på dålig självinsikt. Förbenat svårt är det. Post-tenta ångesten, hur hanterar man den? Jag behöver hjälp med det, nu. För den stör mig, mer än stress före tenta. För den äter av de finaste dagarna. De lediga, fria, ansvarslösa. De äter av det sommarlov som är mitt, bara mitt. Släpp säger jag, släpp. Men den gnager envist på…
Jag kan inte säga så mycket mer än att tentarättarna ofta är snällare än man tror att de ska vara, och att man ofta har dålig självinsikt när man precis genomlevt en tentaperiod och godkänt/underkänt är lika med skillnaden mellan att ha klarat det och lagt sig bakom sig och att börja om från början. Och att många förmodligen delar din oro. Jag skjuter gärna bort min egen ångest med ett "du HAR klarat det" till någon annan, och jag gissar att fler gör liknande.
SvaraRaderaJag önskar dig ett härligt sommarlov, trots ångest!
Åh Jessica! Jag känner PRECIS igen mig i det du skriver. Verkligen exakt! Vet inte hur många ggr jag brottades med den där post-tenta-ångesten under mina år på KTH. Det enda som funkade för mig mig var ärlighet. Mot mig själv.
SvaraRaderaHade jag pluggat "tillräckligt"?
Var tentan ovanligt eller kanske till och med orättvist svår?
Var det mycket annat i livet som tog fokus ifrån koncentrationen just då?
Ja, då kanske det inte gjorde så mycket att jag eventuellt skulle köra...för det blir ju sällan värre än så. Att man kör och får skriva om. Tuffare saker har man ju varit med om här i livet!
Med några omtentor på nacken märkte jag också att det oftast var "roligare" att läsa samma kurs andra gången för det gick så mycket fortare att komma in i det och även att komma till "nästa nivå". Det högre vetandet, haha.
Nä, men allvarligt. Känner du att du är osäker på hur det gick så har du all rätt i världen att lufta det! Har andra problem med att du sen visat dig klara det ännu en gång (för du ÄR ju faktiskt bäst, så ere bara!) så är väl det just deras problem och inte ditt. Egentligen.
Så. Släpp det! Det värsta som kan ha hänt är att du kört. Då får du skriva om och glänsa den gången istället. Och behöver du nojja så gör det, men ärligt. Så kan du släppa det på riktigt när du är nojjat färdigt :)
Tack fina ni! Och efter en strålande solig sommarhelg med allt som påminner om skola på hyfsat avstånd känns tentan ganska avlägsen och sommarlovet betydligt mer närvarande, helt oavsett hur det gick...
SvaraRadera