tisdag 10 november 2009

Parallella universum

Alla var rörande eniga. Det är sällan 150 personer, om någonting. Men i det här fallet var så gott som alla studenter på termin 1 eniga om att förra veckans biokemi-quiz var sanlöst svårt. Onödigt så. Han hade nog gjort en pedagogisk poäng av att göra det svårt, av att vi skulle sitta och slå i böcker och wikipedia resonerade vi. Han ville stressa oss att plugga mer, när vi kände att vi inte kunde något, vilket han såklart förstod att vi inte skulle kunna, resonerade andra. Förslagen var många, men runt en sak var vi alla rörande eniga- det var sanslöst och helt överflödigt svårt.

Alla var eniga, utom Åke, vår kursansvarige. Åke, som föreläser bra, som jag gillar, men som inte har varit student själv på väldigt länge. Som kunnat allt och lite till om organisk kemi sedan innan de flesta av oss var födda. Han uttryckte i mailet med de rätta svaren att det faktum att majoriteten behövt mer än 75 minuter för att svara på frågorna kanske betydde att kunskapen inte riktigt fanns på plats. Indikerande att vi läst för lite. Att kunskapen borde funnits på plats. Det fanns ingen pedagogisk poäng i att det var sanslöst svårt. Åke ansåg att det här var vad vi borde kunna. 150 studenter tyckte det var för svårt, en lärare tyckte det inte. 150 studenter som alla haft högsta resultat på betyg eller högskoleprov. Som på inget sätt är korkade. Som lagt mängder av energi på att ta sig in på en eftertraktad utbildning. Som på inget sätt är oambitiösa. Ändå är det Åke som definierar vad som är rimligt att lära sig på en vecka. Vi som får rätta oss.

Jag funderar på om Åke lever i ett parallellt universum, där traditionella lagar runt inlärning inte gäller. Där kemiska formler fastnar i huvudet vid första åsynen. Alternativt ett universum där dygnet har runt 72 timmar, och det finns eoner av tid att lära in extrem kemisk detaljkunskap på, på en vecka. Eller bara i ett universum där prokrastination, vänner, familj, intressen, behov av avkoppling, mat och sömn inte existerar. Något av det måste det vara. Tyvärr är det i Åkes universum som tentan skrivs. Och i Åkes universum tentan rättas. Tyvärr, för mig, eftersom jag inte är i hans universum.

Så det blir till att försöka hitta de där extra timmarna, någonstans mellan nu och den stora tentan efter jul. Kanske försöka navigera till Åkes universum, där kemi är lätt, dygnen långa eller fysiska och mentala behov icke-existerande. Men efter tentan, se till att snabbt navigera därifrån. För det är i det universum där vi andra bor som jag tänker bli läkare. Där de 150 studenter som tyckte quizzet var sanslöst svårt, och några till, lever sina liv. Där livet har massor av komponenter, dygnet 24 timmar och avkoppling sin plats. Där vill jag bli läkare, där vill jag leva. om det innebär att jag glömmer någon funktionell grupp på en aminosyras sidokedja, så kan jag leva med det. Mina patienter också.

4 kommentarer:

  1. Röken! Minns att han endast gått preklin, han har ingen koll på vad som är relevant sen. Nåt man bara måste ta sig igenom, fast för mig tog det, erhm, tre gånger att klara tentan.
    Lyckades t.o.m. få honom på preklin-muntan sen, han var rätt spak när det gällde kliniska kunskaper!
    Lycka till allihopa, ni gör helt rätt som inte låter honom definiera vad som är viktigt, även om han iofs bestämmer nu... Men han är jättetrevlig, och man kan få privatlektioner om det går trögt!

    SvaraRadera
  2. Som sagt, Åke har uppehåll från läkarstudierna efter termin 6 som han avslutade 1981. Sedan dess har han kunnat gotta sig i minsta detalj, så han lever nog lite i sin egen värld. Synd bara att det är han som examinerar... Men många har klarat det före dig, kämpa på!

    SvaraRadera
  3. Så typiskt studenter att klaga för att ni är lata. Det är som mina studenter som tycker att det är för mycket, för svårt, för jobbigt. Lärare har alltid rätt så klart. Kunskapen är ju direkt kopplad till hierarkisk nivå. Se på alla professorer. Lysande forskare och fantastiska föreläsare.

    Kul att ses idag! Rolig blogg.
    Kram /Niklas

    SvaraRadera
  4. Tack anonym, tack Anski. Det ska nog bli läkare av mig också. Med eller utan gedigna grundkunskaper i biokemi. I alla fall har jag alla ambitioner att ta mig förbi termin 6.

    Och Doktorand Zandén uttalar sig ju baserat på den subjektiva pseudovetenskap han själv undervisar i. Där är studenterna alltid lata (med undantag för oss, Niklas, vi var ju självklart aldrig det...).

    På KI finns ingen lathet, bara ett kritiskt förhållningssätt till hur vi bäst disponerar vår tid... :)

    SvaraRadera