Jag cyklar överallt. Alltid. Jag älskar det, att cykla. Och min gröna Crecent. Mormors gamla hoj. Min världsmästar-cykel, som det står på ramen. Jag vet inte riktigt vad det är för gren cykeln är världsmästare i- röra sig framåt fort är det inte. Kanske på att gnissla. Kanske på att utöva motstånd i backe. Oklart, men oviktigt. Jag tycker om den, och den frihet den skapar.
Det finns fler än jag som upptäckt tjusningen med att cykla i stan. Många fler. Och som i alla grupper av människor går det trender också bland cyklisterna. Det brukar komma en ny varje år, ibland till sommaren, bland nu, till hösten, när hardcore cyklisterna silas ut från de som mest cylar när solen skiner. Förra hösten dök de stora blinkande lamporna upp, hösten innan sattes lampan plötsligt på hjälmen, och nu tycker jag mig ha identifierat höstens trend- cykelvästen. Den består av knallgula västar man klär utanpå normala kläder, västar av typen man ser på de dagisbarn som tultar omkring i grupp på stan. Det är inte snyggt. Det är totala motsatsen till snyggt. Det ser hiskeligt illa ut. Tanken är sannolikt att man ska synas i mörker. Själv trodde jag det var det man hade den stora blinkande cykellampan till. För en blinkande lampa är ganska svår att missa. Och det lär väl inte vara någon bilist som tänker att cykeln är ute och åker ensam, utan cyklist ovanpå. "Det verkar bara vara en cykel ute och åker, så den kan jag ju köra in i utan att någon blir skadad". Nej, tror inte det... Jag har hjälm, den förstår jag vitsen med. Samma sak med lyse, trots att mitt inte blinkar. Men strax före väst går min gräns.
Dessutom tycker jag mig ha noterat ett slags inverst förhållande mellan cykelacccesoarer och cykelvett. Lite som i skidbacken. Jag har hjälm så jag kan köra i puckelpisten med förbundna ögon. Jag har cykelväst så jag är osårbar... Jag kan på intet sätt hävda att jag själv är någon mästercyklist. Brutna revben och uppskrapade handflator vittnar snarare om motsatsen. Men jag försöker hålla mig ifrån bilar och trottoarkanter, och har förstått skillnaden mellan cykelväg och rallybana. Många har inte det. Särskilt ganska många knallgula västar...
Min oro med det här modet, utöver risken att bli påkörd av en västdåre, är att Mamma ska notera västmodet och övertyga sig själv att den är ett absolut måste för att inte bli överkörd, och därmed även lägga stor energi på att övertyga mig... Men i valet mellan cykelväst och cykelvett vet jag vad jag väljer. Jag lovar att ha hjälm, Mamma, men nån väst blir det inte!
Älskade Jessica!
SvaraRaderaJag tror bestämt att du fick en väst för flera år sen!
Kram! mamma
Va? Fick jag? Vad man kan förtränga... Då hade jag kunnat vara långt före modetrenden! Om jag hade använt den...
SvaraRaderaStår dock fast vi mitt belut- vett, inte väst!
Kram!
Jag bara ler stort och ser framför mig när din väst åker på någon gång nästkommande höst....prokrastination hette det väl?
SvaraRaderaKram