Jag har aldrig varit en vanemänniska. Senaste 5 åren har jag levt ett liv nästan fritt från rutiner i vardagen, eftersom rutiner varit en omöjlighet. Jag har vaknat i olika städer, i olika länder, i olika tidszoner. Varje dag gått upp, lagt mig, ätit några gånger och om jag haft tur, hunnit träna, men det har egentligen varit de enda fasta hållpunkterna. Ingen dag har varit den andra lik, förändring har varit det enda konstanta. Och jag har inte saknat rutinerna. Har ofta saknat de nära och kära, ibland saknat att ordentligt hinna landa, men inte störts av den ständiga förändringen, inte saknat rutinerna. Förändringen ger intryck, väcker känslor och tankar, skakar om sådär skönt. Har ofta undrat varför så många skapar alla dessa rutiner.
Efter några månader utan resor, med ett liv som blivit hyfsat förutsägbart, i alla fall till det yttre, så har jag insett en sak om rutiner. Rutiner är ingen man aktivt skapar, de bara kommer. Rutinerna kommer, det är förändringen man måste skapa. Det är nytt för mig, och jag reflekterar över det samtidigt som jag inser att jag varierat 3 rätter i matlådan under i stort sett hela hösten. Kyckling, tortellini och gulaschsoppa. Alla tre smakar visserligen bra, men det är inte därför jag inte varierat mig mer. Det är för att jag inte tänkt på det. För att variation oftast kräver eftertanke, ansträngning, aktiva beslut. För att förändring kostar energi. Som en kemisk reaktion mot koncentrationsgradienten. För att rutin är det som blir. När man inte aktivt skapar förändring.
Jag tycker om förändring, behöver den. Men man behöver inte leva i en kappsäck och byta tidszon var tredje dag för att åstadkomma den. Cyklade en ny väg till skolan imorse. Det tog lite längre tid, men den tiden kan jag ge. Struntade i matlåda idag. Det var dyrt men smakade gott, och framförallt inte kyckling. Det får kosta lite; tid, ansträngning, aktiva beslut. Jag får vara mitt eget katalytiska enzym, sänka aktiveringsenergin, se till att förändring fortsätter. Jag får göra det till en rutin, att förändra. För att jag behöver det, behöver skakas om för att må bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar