Inlindad och handlingsförlamad

Kanske inte bästa dagen att börja blogga, dagen innan jag reser ifrån internet. Efter 3 dagar på introkollo på barnens ö är jag hemma igen, lite omtumlad av intryck och ansikten, men som inlindad i ett varmt lent täcke. Och, inser jag nu, ganska handlingsförlamad.

Fann mig halv nio igår kväll tänka tanken att jag var hungrig, följt av funderingen vad vi skulle få till middag. Tills jag insett att köksfaddrarna ju inte följt med mig hem. Att jag måste laga min egen mat, och framförallt, fatta mitt eget beslut runt vad jag skulle äta. Insåg då hur makalöst skönt det hade varit att slippa fatta ett enda beslut under 3 dagar. Pratade med en nyfunnen vän första dagen, som stressade över att inte veta. Vilka skulle vara på samma kollo? Vilka skulla vara i min labbgrupp? Jag mest njöt av att veta att det skulle lösa sig helt utan att jag behövde lyfta ett finger. Pratade med någon som tyckte det var lite ansträngande att hela dagen var uppstyrd, att alla delade samma mat- och sovklocka. Jag flöt runt i ansvarsfriheten, njöt av just det.

Skrämmer mig lite. Jag har ju ägnat dagarna åt att ta ansvar, planera, styra upp, fatta beslut, organisera, strukturera. I alla fall vardagarna. Det har ju varit mitt leverbröd i flera år. Inser just då att det kanske är just det. Tror jag utvecklat en överkänslighet mot ansvarstagande, efter flera års total överexponering. Osäker på om 3 dagar kurerade, men hoppas jag är tillbaka på en nivå som gör mig fungerande i ett normalt samhälle innan tentaperioden...