Verklighet inpå skinnet

Blev på ett väldigt konkret sätt verkligt igår. Strax efter lunch, i ett ljust soligt rum på Huddinge blev det plötsligt väldigt på riktigt. Var jag faktiskt är. Vart det är jag är på väg. Vi fick för första gången sticka genom hud. Ta venprov. Hålla en annans arm I stabilt läge, identifiera kärlet, långsamt men bestämt föra in den tjocka nålen. Lirka runt, hålla kvar, fylla rör med blod. Se i ögonen, känns det ok, gick det bra. Svindlade lite. Kanske var det blodet. Kanske var det insikten.

Jag ska inte bli teoretisk expert på hjärtats cirkulation, inte kunna sätta samman en presentation om cellens beståndsdelar. Inte skriva vetenskapliga hypoteser, inte utvärdera, sammanfatta, övertyga, konkludera… På vägen ska jag det, men i slutändan ska jag väldigt konkret, väldigt fysiskt, ta hand om en människa. Det är stort, väldigt stort.