Det nyvunna

Det slår mig stundom, den nya tillvaron, med alla dess aspekter. Som igår. Halv tre på eftermiddagen. Under äppelträden i solskenet, under intagande av nyskördade rödbetor med fetaost och hembakat bröd. Då slog den mig. Insikten om friheten. Efter underbar helg med bastubad, äppelpaj, promenader, anatomiplugg, sällskapsspel och frukostar i höstens sista värme, kändes hela idéen att åka hem olustig. Inte alls för att skolan dagen därpå kändes ångestfylld, utan mest för att vi inte kände oss klara. Det fanns mer betor i landet, fler spel att spela och ångfunktion på bastun vi inte provat ordentligt. Då slog det oss, nästan simultant. Att vi inte behövde åka. Att vi kunde stanna. Skippa skolan. Hoppa över föreläsning. Den var där för vår skull. Om vi ville. Och just den här dagen ville vi inte. Det kan tyckas litet. Men det kändes stort. 

Missade två föreläsningar i neurologi. Fick istället en fantastiskt rofylld sensommardag. Och det parasympatiska nervsystemet som jag därmed vet betydligt mindre om än efter en dag i aulan gick på behövligt högvarv.