Flow

På föreläsningen på förmiddagen kom en man och berättade om sin hjärtinfarkt, en patientberättelse. Vi lyssnade, fick ställa frågor, fundera på orsaker utan att egentligen kunna. Öva lite lite på att tänka doktor. Det slog mig efter 45 minuter. Jag hade inte tittat på klockan. Inte en enda gång. Och var helt ovetande om att 45 minuter gått. 45 minuter utan att titta på en klocka som sitter uppsatt mitt i blickfånget. Det har nästan aldrig hänt förr. Aldrig under Handelstiden. Och på jobbet tittar jag nästan tvångsmässigt på klockan varannan minut, ser den sakta krypa mot lunch, mot nästa legitima anledning att göra något annat. Nu hade 45 minuter förflutit utan att tiden varit närvarande, i totalt fokus. Jag tror det kallas flow. Det kändes på något sätt stort.