Söndagsångest... Inte

Jag sitter här uppfylld av en “inte”-känsla. En stark sådan. Av att inte ha söndagsångest. Inte ens en liten gnutta. Tror jag till och med längtar lite. Men starkest är känslan av att INTE ha känslan. Söndagsångest.

Av ren vana sitter jag vaken längre än jag borde, använder den i stunden effektiva, dagen efter rätt värdelösa smärtlindringen som går ut på att vara uppe så länge man bara kan, för att det gör söndagen längre, och måndagen längre bort. En av många beteenden jag kan sluta med. Byta mot något sundare. Som nattsömn. Eller storkok…