Advent, och om att vara kvar

Julstjärnan är uppe, liksom adventsljusstaken. Det är bitande kallt utomhus, och snön ligger som ett vackert vitt bomullstäcke. Som man bara ser några få timmar, innan det åter blir mörkt. Och jag har efter mycket möda hittat ljusen som jag vet att jag köpte för några år sedan men det året knappt hann elda. På samma sätt som jag varje år hängt upp stjärnan, som jag tycker så mycket om, men knappt hunnit ha den tänd. Julpyntat en lägenhet jag knappt varit i. Och svarat, åh vad roligt, men tyvärr inte hemma till glöggkalas efter glöggkalas.

Jag älskar Sverige på julen. Älskar doften av saffran som strömmar ut från pressbyrån, adventsljusstakarna i varje fönster. Glögg och vörtlimpa, jul jul strålande jul och midvinternattens köld är hård. Jag älskar Sverige på julen men är van att alltid vara på väg därifrån. Van att byta saffransbullar mot mince pies, gläns över sjö och strand mot jingle bells i upptempo, adventsljusstakar mot intensivt blinkande grönt, rött och vitt. Jag älskar Sverige på julen men är van att inte vara här.

Jag älskar Sverige på julen, men är van att uppleva den på distans. Genom julmusik nedladdad i I-poden, i öronen stressandes mellan punkt A och B i en stad som inte doftar av glögg. Genon luciatåg på youtube, i bakgrunden, täckt av tre fönster mail och powerpoint. Är van att ha julen i Sverige någon annanstans.

Så jag maxar i år. För att jag kan. Och har tid. För att jag är här, utan att vara på väg bort. För att jag är mitt i glöggdoften, inte någon annanstans. Tog fram julpynt direkt efter tentan, flera dagar innan advent. Köpte saffranslängd redan i förra veckan. Köpte min första julhyacint på 7 år. En som jag ska vattna varje dag. En som inte ska dö. Och kommer elda upp de där ljusen jag köpte. Inte stoppa tillbaka dem i ett skåp. Och dricka glögg och äta saffransbröd och leta reda på en luciamorgon att gå på. Ett luciatåg på riktigt. Inte på youtube.

Jag saknar resandet. Ganska ofta. Känslan av att vara på väg. Energin, förändringen, de tvära kasten. Men just nu är jag oerhört glad att vara här, och ingen annanstans. Glad att inte vara på väg. Glad att andas saffransdoft i tunnelbanan varje morgon, och tacka ja till glöggkalas. Så nu ska jag tända första adventsljuset, en dag för tidigt. Eller kanske är det många tidigare års adventsljus, många många dagar för sent.