Inlägg
Han darrade lite på handen när han greppade min underarm, mötte min blick med ett tyst ”Förlåt om jag är fumlig”. Blötte gipset varsamt och noga, säkert för noga. Mötte specialistläkarens blick, gång på gång för att försäkra sig om det blev rätt. Fumlade för länge med tejpen och fick börja om. Utandningen när läkaren hjälpte till var nästan hörbar, och så åter blicken. ”Förlåt, jag är ny…”.
För ett halvår sen insåg jag med fascination att jag var på andra sidan. I rocken. Inte patienten, utan läkaren, utan att vara det. I alla fall mest läkare. Och sen vant mig vid att vara just det. Inte läkaren. Men den fumliga brevid. Den som försöker, och ber tyst om ursäkt till den tålmodiga patienten. Inte läkaren, utan den brevid i för stor rock. Idag, var jag åter på andra sidan. Studerade den fumliga, den som kunde varit jag.
Och gipset blev inte så illa. Eller så vet jag inte hur fint det hade blivit annars. Och det gjorde inte ondare när han höll i handen än när specialistläkaren gjorde det. Och hade det gjort det, hade det varit ok. För alla måste få vara fumliga i början. Det är helt ok att han var det på mig. Alla måste någon gång gipsa sin första arm. Kanske var min hans. Nästan lite av en ära. Ska försöka tänka så, nästa gång jag är den fumliga i för stor rock. Jag kommer fortsätta be om ursäkt med blicken. Men samtidigt inse att ganska många patienter faktiskt är förstående. Och att några få knäppgökar till och med kan intala sig att det där med att vara övningsobjekt, det är lite av en ära…
Hur känns det med armen nu, vad hade du gjort?
SvaraRaderaHade nog också varit knäpp nog att tänka att det varit lite av en ära:-) Man kan nog stå ut med ganska mycket som patient om läkaren har ett vettigt bemötande. Jag gjorde en lumbalpunktion hos en ST-läkare. Hon var verkligen jättefin, förklarade allt. Hon hamnade fel, grötade runt rätt mycket så det tog lång tid och kändes såklart märkligt med en nål där. Kände mig ändå nöjd efteråt. Några år senare gjorde jag en annan lumbalpunktion hos en specialist som var riktigt dryg och otrevlig. Han stack och fick ut vätska direkt. Trots det kändes det väldigt obehagligt efteråt. Känns viktigt att ha med mig det där i mina läkarstudier. Sen längtar jag ju förstås efter den där dagen då man kan både ha bra bemötande och vara smidig med det man gör, men tänker som du, man måste få fumla först.
/Sofia