Att plugga på läkarlinjen innebär att lära sig en väldig massa saker utantill. Mycket mer än förstå. Mycket mer än kunna göra. I alla fall första åren. Då handlar oerhört mycket om att lära sig saker utantill. Relativt oreflekterat och osystematiskt. Ofta på latin. Jag har hållit på i över ett år nu. Skifta från en verklighet där allt skulle hackas i småbitar, kritiseras och ses ur nya perspektiv, till en värld där saker ska memoreras. Kan inte saga att jag riktigt vant mig.
Det finns sätt att göra det lite lättare på, memorerandet. Alla ramsorna. Alla minnesreglerna. Sätt att skapa system i det som verkar systemfritt, göra obegripliga latinska bokstavskombinationer begripliga, göra ologiska samband om inte logiska så i alla fall möjliga att minnas. Det gör om man har tur bra ramsor. Och de finns i uppsjö. De politiskt korrekta som man glömmer snabbt. De som anspelar på sex eller på något sätt är politiskt inkorrekta, som man ofta kommer ihåg. Ramsor hjälper till att memorera. Minnesregler att just minnas. Givet att man tar till sig dem som de är. Utan att tänka för mycket.
Om man däremot börjar tänka en massa, då fungerar många av dem plötsligt inte. Märkte det senast idag, en av många gånger. ”Det är så lätt att minnas vilka delar av laterala knäkropparna som kommer från samma sida. 2,3 och 5. Eftersom 2+3 är SAMMA som 5”, hävdar läraren där framme. . Jo, visserligen. Det skulle kunna vara en bra regel. Men 1 och 5 är ju SAMMA som 6 också... Och 1 och 2 är SAMMA som 3. Tankarna hittar plötsligt mängder av sätt att förstöra minnesregln på, och jag har plötsligt ingen som helst aning om hur de hänger ihop. Några minuter senare kom en till. Det är lätt att minnas ordningen på benen i mellanörat; malleus, incus, stapes. Incus emellan eftersom det heter IN between. Jo, visserligen, men det heter ju även IN the bottom och IN the end. Och en minnesregel till sönderanalyserad, obrukbar.
Jag har jobbat ganska mycket på att lära mig memorera senaste året. Det är inte min starkaste sida och det känns bra att bli bättre på det. Men det bär emot att lära mig sluta tänka kritiskt. Sluta analysera, ifrågasätta, sluta vrida och vända. Även när det handlar om att låta bli att hacka sönder minnesregler. Även när det är kontraproduktivt. Inte för att jag tror att jag skulle kunna, ens om jag försökte riktigt mycket. Men jag kommer inte ens försöka. Jag får klara mig med lite färre ramsor. För jag tror faktiskt framtida patienter har mer nytta av en läkare som har ett vässat kritiskt tänkande, än en läkare som har stenkoll på örats samtliga nervbanor. Jag hoppas i alla fall det, för jag tror det är den läkaren jag en dag kommer bli.
Inlägg
Jag har aldrig funderat på det riktigt så.
SvaraRaderaMen en sak som jag alltid trycker på är att om man okritiskt bara börjar rabbla en ramsa utan att förstå hur något hänger ihop. Säg till exempel nerver om det är neurologi du har nu, vilken ordning och så... Då blir det så lätt att få det till något helt annat eftersom man bara rapar upp ord. Har man däremot pluggat in stora mängder information - och ja, förståelse för det man memorerar så kan man använda en ramsa som sista steget. Ramsan ska liksom (enligt mig) inte vara sättet man kommer ihåg namn på utan hur man låser upp dörren när man har svårt att komma ihåg något. Som en annan genväg till samma sak, synapsförstärkning och allt det där :P
Men låter som att du har bra koll på den biten också, så då ska jag säga raka motsatsen till dig också. IBLAND är det ju helt okej att följa en helt idiotisk minnesregel tills man får det att sitta. Börja bara inte kritiskt granska den efter att du använder den, för då kan det bli lite stressigt på tentan.
Hjälp vad snusförnumstig jag var idag då... God natt!
Ja, lite snusförnumstig, men det gör inget alls. Jag är glad att du tycker, tänker och kommenterar. Och självklart är ramsor ett bra stöd, ett bra komplement till att lära på riktigt. Men det bygger på att ramsorna gör att man lär rätt, inte fel. Och det är i sin tur lättare om man lyckas hindra sin hjärna från att hela tiden försöka plocka isär dem. Och som du säger, alldeles särsklt på tentan...
SvaraRadera