Om arm som stör

Armen i gips. Igen. De känner mig till förnamnet på handkirirgen nu. Mamma upprepar att jag kanske skulle sluta boxas. Det kommer såklart inte hända. Förra gången var det sommar. Jag kunde inte bada och inte träna ordentligt. Det var otympligt och trist, men inte mer. Armen kunde få ta lite tid. Jag hade slack.

Nu stör den livet, den här armen. Det gör ont, men det kan jag ta. Det som stör är hur mycket den inkräktar på mitt liv, gipsklumpen. Jag hade fullt upp som det var, utan att spendera timmar mellan kirurgen, röntgen och gipsning. Livet var stressigt utan att inte kunna cykla ordentligt, inte få på mig jackor och inte kunna bära tungt. Mornarna tillräckligt tidspressade utan att krångla in arm i plastpåse innan dusch, och sen förgäves kämpa i evigheter med att få upp burken smörgåsgurka. Och pluggandet var framförallt ineffektivt nog utan att inte kunna skriva.

Jag har inte reflekterat över det förr. Att jag inte kan plugga utan att skriva. Jag försöker läsa, utan pennan i handen, men precis lika mycket rinner ut som åker in. Jag försöker skriva, men varje mening tar 3 minuter och lämnar handen värkandes. Jag måste lära mig mängder om cerebellum och basala ganglierna och ryggmärg och baksträngsbanor, men vet inte hur. För forumulerar jag inte orden fastnar de inte. Forumlerar orden för hand, inte på dator, och sen repeterar mina ytterst komprimerade men för mig väldigt begripliga egena anteckningar. Det är så jag pluggar bäst, vet jag efter lång utprövning av metoder. Inte bara bäst, det är bara så jag pluggar.

Har använt det som ursäkt för att främst tillbringa helgen i solen, helgen då det skulle pluggas ikapp. Det var skönt, men inget vidare långsiktigt sätt att hantera det på. För det gör mig inte kunngare på hjärnans bansystem. Och det måste jag bli. Borde plocka fram den kreativa problemlösarhatten. Det gör jag inte. Jag svär åt fingret och leker med tanken att bara plocka bort gipset. Det gör jag inte heller. Lämnar inlägget utan slutkläm. Utan slutkläm och med arm fortsatt i gips, och för dålig koll på descenderande bansystem.