Om att ibland få kunna något riktigt bra

Ibland är det fantastiskt att lära. Ganska ofta är det fantastiskt att lära. Att få nya världar öppnade för sig, vare sig det är livsinsikter eller anatomiska strukturer på latin, så är det nästan alltid fantastiskt, att lära. Men ibland, ibland är det fantastiskt skönt att kunna. Insåg det igår.

Var hemma hos K och fikade. Åt bullar, lekte med lilla A och så dök den upp, laptopen. En viktig presentation som skulle upp till ledningen, med viktiga budskap som måste fram. Kunde jag kanske tänka mig att titta lite på det… På strukturen lite bara, kanske lite på språket, se om budskapen kommer fram. Lite bara.

Såklart. Vi satt i två timmar. Skrev om, kastade runt, strök, skrev nytt. Fokuserade, strukturerade, förtydligade. Allt det som jag gjort så många gånger. Som jag ägnat morgnar, dagar, kvällar, nätter åt. Som jag omärkbart, nästan utan att inse det, faktiskt blivit väldigt bra på. Så det blev bra, utan mycket ansträngning. K blev glad, väldigt glad. Så jag blev glad jag med. Och jag förvånade mig själv med att tycka om det, just det som drivit mig ner i djup tristess alla dessa morgnar, dagar, kvällar, nätter. Tycka om att kunna hjälpa till. Tycka om att något faktiskt kunna riktigt bra.

Och jag inser att jag på väldigt kort tid gått från att kunna väldigt mycket om det jag gör till att kunna väldigt lite. Jag har gått från att ägna stor del av min tid åt att lära ut, till att lägga all min tid på att lära. Gått från att ägna dagarna åt att göra saker jag gör bra, till att göra saker jag inte vet hur man gör alls. Åt saker jag visserligen tror jag kommer bli bra på. Jag hoppas det i alla fall. Men just idag kan jag så oerhört lite.

Ofta älskar jag att få lära, hela tiden lära. Tristessen är borta, liksom allt det andra. Men ibland, som idag, är det väldigt skönt att göra något jag kan. Någon jag kan riktigt bra. Att faktiskt inte bara vilja, utan faktiskt kunna, hjälpa någon. Även om det handlar om en presentation för en företagsledning, inte om att rädda liv. Även då.