Vårsol och deja vu

Jag jämför sällan mina studier nu, på KI, och mina studier då, på Handels. Trots att de egentligen borde lämpa sig för jämförelse. De borde lämpa sig för något slags kontrasterande, för reflektioner runt likheter och skillnader, men ändå gör de det inte. För allt är annorlunda. Det som studeras är annorlunda- totalt andra frågor, andra världar, andra metoder för att ta till sig informationen, andra sinnen att aktivera. Och den som studerar är annorlunda, jag är annorlunda. Andra krokar att hänga upp information på, nya sätt för att ankra fast den på, oändligt många fler referenspunkter och kanske lite mindre unga plastiska hjärnceller. Och kanske främst så har relationen mellan den som lär och det som lärs ändrats markant, mellan mig och det jag läser. Motivationen är en annan. Förståelsen för varför jag lär. Och viljan att lära just det jag läser. Motivation och viljan att bli just det som det som jag läser gör att jag blir. Det är en annan värld nu. Än det var då. Ingen ide att jämföra. Inga likheter finns.

Men idag fick jag min första riktiga deja vu upplevelse. Min första flashback till då. När vi, A, V och jag, släpade ut papper, böcker, anteckningar och block på gräsmattan. I solen. För att plugga utomhus. "Plugga utomhus". På gräset. Tröja av, bleka bara fötter mot vårskirt gräs. Ansikte mot solen. Några minuter bara, sen ska det läsas flitigt. Några minuter bara, sen ska vi vara lika effektiva som i biblioteket, minst. Extra energi av solens D-vitamin, extra motivation av beviset på att våren är här, gassandes emot oss. Papper vinden tar tag i, penna som försvinner i gräset. Försök att stabilisera häftet mot knäna, och så går det nästan att ta anteckningar, men bara nästan. Några går förbi, många går förbi. Fokus nu, fokus. Det går att plugga utomhus, såklart att det går.

Det jag lär mig är nu något helt annat. Liksom jag som lär. Varför jag lär och hur. Mycket har ändrats. Nästan allt. Men en sak har inte ändrats. Den totala oviljan att inse att det är effektivare att plugga i ett bibliotek än på en solig gräsmatta. Oavhängigt finansformler i observatioriekunden eller muskelspolar på KIs gräsmatta. Den envisa övertygelsen är precis likadan nu som då.

Det verkar bli dåligt väder imorgon. Och tur är väl det. För annars hade vi säkerligen släpat anatomiböcker och sammanfattningar ut på gräset. Ut i solen. Bland vindilar och småkryp. Övertygade om att idag, kanske inte igår men idag, kommer vi vara precis lika effektiva ute i solen som inne biblioteket.