Radioskugga

Det har varit tyst några dagar. Och förblir så några till. Jag ägnar min tid åt att banka in muskler, ligament och ben i bäcken, thorax och njure. Det finns infernaliskt många. Vi behöver bara kunna 294 stycken just nu. Det är många nog. Åt dem ägnar jag min tid, och åt de rosa cellerna. De rosa, och de blå och de gula. Samma celler i olika färgningar, vilket gör att de ser olika ut. Varför göra det lätt när man inte måste. Oändligt många celler i oändligt många makroskopiska strukturer. Just nu upptar dessa all min hjärnkapacitet och all min uppmärksamhet. Ligment och celler. Ben och bindväv. Skulle jag försöka skriva ett reflekterande inlägg skulle det sannolikt röra sig om varför ligamente sacrospinalis heter just så fast det på ingen av de anatomiska strukturer vi sett verkar binda samman os sacrum med någon spinallikt. Eller hur omöjligt det är att skilja en hemocytoblast från en proerythroblast. Det skulle sannolikt knappt intressera ens mina tappra medstudenter. Så jag besparar er.

Detta kommer jag ägna mig åt tills imorgon eftermiddag. Då ska de kunnas. Alla 294. Cell ska kunna skiljas från cell. Efter det ska jag andas. Och le mot solen som jag hört har synts. Och dricka vin. Men sen, sen kommer jag tillbaka. Med tankar på annat än ligament. Hoppas jag.