Studiediciplin

Mycket mycket att ta in, lite lite tid. Det är viktigt att fokusera.

Det finns en gen som heter Sonic Hedgehog. Ett ganska sött namn. Mycket bättre än glutamin PRPP amidotransferas och ornithintranscarbamoylas. Jag såg framför mig den lilla figuren i det gamla Sega TV-spelet, igelkotten med blått hår. Tänkte att de ju var riktigt pålästa, de där TV-spelsmakarna. Som kände till hyfsat avancerade gener. Tills jag insåg att man inte kom på den här genen förrän Sega-spelet redan var mitt inne i, eller förbi sina glansdagar. Det visar sig att TV-spelsmakarna sannolikt inte vet ett dugg om identitetsinducerande gener, men att genforskare sannolikt spelar mycket TV-spel. Att genen är uppkallad efter den lilla blå igelkotten. Eftersom forskarna spelade mycket Sega när de upptäckte genen.

De övriga generna i familjen är uppkallade efter riktiga igelkottsarter, "Indian Hedgehog" och "Desert Hedgehog". Också lite sött, men inte lika roligt. Den gen som eventuellt inhiberar Hedgehog kallas däremot ”Robotnikinin”, uppkallad efter Sonic the Hedgehogs nemisis, Dr Robotnik. Och bland motsvarande gener hos zebrafisken (vilket någon besvärat sig kartlägga), där dyker ”Tiggywinkle Hedgehog” upp, döpt efter en Mrs Tiggywinkle i en gammal Beatrix Potter saga. Undrar om personen som upptäckte den här genen läste mycket godnattsagor för sina barn. Jag vill gärna tro det.

Lite synd att det inte är en mänsklig gen. För jag har inga problem att komma ihåg Tiggywinkle Hedgehog. Nu är det tyvärr inte del av lärandemålen. Inte ens I närheten av. Det är däremot glutamin PRPP amidotransferas. Och ornithintranscarbamoylas. Och ungefär 2500 andra svåruttalade, allt annat än charmiga, namn på enzymer, substrat, histologiska strukturer, ben och muskler.

Mycket mycket att ta in, lite lite tid. Det är viktigt att fokusera. Och jag, jag lägger min tid på att ta reda på perifer bakgrundsfakta runt gener med roliga namn…