Pausernas mästare

Pausen är viktig i pluggandet. Så är det. Jag är bra på pauser. Väldigt bra. Så bra att pauserna upptar större delen av tiden jag ska plugga. Det trots att jag nästan varje dag startar med nya förutsatser, förutsatser om en strukturerad tillvaro där jag pluggar 50 minuter och tar paus 10, eller pluggar 90 minuter och tar paus 15, eller pluggar 30 minuter och tar paus 5 eller… trots alla avancerade planer slutar det alltid med att jag pluggar en väldigt obestämd men kort tid, och tar paus en lika obestämd men lång tid.

För det är så mycket man ska hinna i pauserna. Saker som min hjärna på något sätt lyckas presentera för mig själv som ytterst nödvändiga, som essentiella för själva överlevnaden, som aminosyrorna, de 20...

Träna: Jag vet att jag blir glad av det och smått knäpp utan, så det är ok.

Äta: Glukos drivs hjärnan på, och man vill inte tära på gkykogenförråden. Det kan bli svält och då är de bra att ha…

Sova: Man lär sig inte om man är trött. Tupplurar och powernaps är således ok, om de behövs, oavsett tid på dygnet

Städa: Det här är tyvärr ingen punkt som tar mycket tid från studierna, då jag oftast har än mindre lust att städa än att plugga men de få gånger det händer är det helt ok

Promenera: Lite social måste jag vara, annars blir jag också knäpp, och skiner solen får man D-vitamin...

Blogga: Fråga inte hur det hamnade här, men det är mycket uppenbart att sysselsättningen är undantagen…

Ja, och ett gäng andra saker, såsom handla, ringa tillbaka till vänner som ringt, svara på viktiga mail, slå en signal till mamma så hon vet att jag lever… Det utöver det VERKLIGA paussakerna såsom slösurfa, kolla på TV, uppdatera facebookstatus, läsa tidning. Lite av det måste ju också hinnas med, det är ju ändå paus, paus från det nyttiga…

Disciplin. Försökte formulera något slags nyårslöfte runt det här. Ett mål för 2010. Gick sådär. För mål måste vara SMARTa. Specific, measurable, attainable, relevant och timebound. Det har jag predikat så många gånger i mitt tidigare jobb, sitter lite i ryggmärgen. Lyckades inte få det specifikt. Inte heller mätbart. Och om sanningen ska fram, inte heller så ”attainable”. Så det sprack på det. Inget löfte därmed, men kanske en föresats. En vag föresats runt disciplin. Börjar idag. Efter att jag har varit ute och sprungit med vän i solskenet. Och ätit igen. Och kanske tagit en powernap. Och publicerat det här inlägget. Och...