Leka doktor

Vi skulle ha en presentation om ”Det metabola syndromet”. Som en del av biokemin. Men jag är trött på biokemi. Vi kapade följaktligen projektarbetet och såg det som en chans att leka doktor. Spenderade därmed gårdagkvällen med FASS, kloka listan och samtal med läkarkompisar, runt hur vi skulle behandla vår ytterst fiktiva patient Hjördis, med hypertoni, bukfetma och insulinresistens. Istället för över biokemi-boken. Det kändes sagolikt bra.

Jag kände mig som en detektiv på jakt när jag bläddrade mellan sidor, läste om indikationer och kontraindikationer. Kände mig som en detektiv, eller kanske… lite som en läkare.

Hjördis får en genomgående diskussion runt kost och motion, ACE-hämmare och så småningom kanske även Metformin. Vet inte om det är rätt, och det vet säkerligen inte den lärare från biomedicinfunktionen som får ta emot vårt rollspel. Det spelar ingen roll. Snart, men inte än. Jag lärde mig massor. Inte om biokemi. Men om sånt som är viktigt i världen post DFM1. I den världen som är världen på riktigt.