Inlägg
Många verkar googla på det och hamna hos mig. Och kommentaren nedan kom häromdagen på ett inlägg. Och liknande har kommit på mail senaste veckorna. Ni är uppenbarligen ganska många som läser min blogg och börjar på läkarprogrammet i höst. Och som är lite oroliga. Så tänkte att jag försöker svara på det nedan här. Och hoppas det kan lugna någon. Och undrar ni mer är ni välkomna att maila. Och jag svarar här utifrån mitt perspektiv, utifrån hur jag upplevt det, utifrån vad som fungerat för mig. Ni som redan läser till läkare, eller har last, kommentera gärna och säg vad ni tycker. Och ni som varken har har, ska eller vill läsa till läkare kan ju läsa vidare I alla fall, eller komma tillbaka en annan dag…
“Jag kikade lite på PingPong då jag ska börja läkarprogrammet nu till våren på KI. Allt är rena grekiskan för mig i stort sett. Förstår inte hur man ska kunna svara på frågorna på exempeltentan för DFM1. Man hoppar mellan områden och frågorna verkar oerhört detaljerade, ungefär som att man ska komma ihåg 5 rader i en 1400 sidor tjock bok (The Cell).
Kändes det såhär för de flesta?
Hur väl förbereder föreläsarna en på vad som komma skall? Dvs, kör de igenom sitt sedan "Läs kapitel 5 i The Cell" för att rättfärdiga en fråga om vad som stod i en parantes någonstans i kapitel 5.
Och framför allt, de som kuggar (har läst några av dina tidigare inlägg och sett att du hade vänner som kuggade DFM1 tentan), vad kuggar de av? För lite plugg? Osmarta? Vad jag vill komma till är om man kan vara för osmart för att klara sig genom läkarprogrammet :P
Börjar bli lite orolig nu ;)”
Jag vill börja med att säga- var inte orolig! Det svåraste är att komma in på läkarprogrammet. Väl inne klarar de som verkligen vill sig ut- allihop! Sen kan man vara olämplig. Det känner man sannolikt under utbildningen, och byter. Därmed inte sagt att det inte är svårt, eller kanske snarare, mycket. Särskilt första terminen, då det handlar om detaljer till stor del, som dessutom är ganska svåra att relatera till något kliniskt, eller egentligen till något alls som i stunden känns särskilt relevant. Det handlar däremot inte om att examineras på något som stod i en parantes. Även om det inte känns så innan, så finns det centrala detaljer och perifera detaljer, och personligen tyckte jag att man fick hyfsat mycket hjälp med att skilja de två åt. Gå särskilt på seminarier och all annan undervisning i mindre grupp- där brukar man lära sig mest. Föreläsningar och föreläsare är av varierande kvalitet, en del bättre, andra sämre, och alla funderar olika- i efterhand inser jag att jag sannolikt hade tjänat på att skippa en hel del föreläsningar, och plugga själv istället. Jag vet samtidigt att det kräver en typ av disciplin jag inte vet om jag skulle ha kunnat frammana…
Läs inte alla sidor i ”The cell”! Inte ens många. Om du inte roas av det. Eller lär väldigt bra av att läsa ordrik löptext. Läs föreläsnings-anteckningar, kanske några sammanfattningar. Utöver Biochemistry, som är bra och viktig. Läs där boken, men inte allt i den. Vad jag minns fick man i alla fall ganska bra information om vad som var relevant att läsa och inte.
Och slutligen, mina vänner som körde på första tentan är inte osmarta. Tvärtom. De är faktiskt väldigt smarta. Och de flesta har klarat sig galant under resten av utbildningen. De körde antingen eftersom de underkattat hur lång tid det ändå tar att lära sig så mycket, och började plugga för sent, eller på grund av att de stressade upp sig så mycket under tentans första del, som i vårt fall var oerhört svår, att de inte kunde fokusera på de senare delarna.
Så till er som börjar i vår och som är oroliga- var inte det! Ni är inte för osmarta för att bli läkare! Och ni har underbara år framför er. År med mycket plugg, absolut, men även med en väldig mängd upplevelser, fascinerande insikter och lärdomar och intressanta sköna underbara människor. Något ni som följt bloggen ett tag nog märkt. Jag har under få år av mitt liv skrattat så mycket som under de senaste. Och under inga år så ofta känt att jag är enormt lyckligt lottad som får göra just det jag gör.
Hej!
SvaraRaderaJag läser i Göteborg, så upplägget på första året är förstås lite annorlunda, men cellbiologin och biokemin är tyngst även här. Jag vill bara instämma i att det svåraste är att komma in, så det är bara att gratulera dem som lyckats! Sen är pluggandet jobbigt, men jag skulle vilja poängtera att en viktig del, som återkommer under hela utbildningen, är att själv lära sig vilka detaljer som är viktiga och vilka som har underordnad betydelse. Det är svårt i början, tittar jag i mina gamla böcker så har jag gjort understrykningar i princip överallt, men det kommer! Och det är oerhört viktigt att lära sig, t ex när det gäller att snabbt få en överblick över det viktigaste i en journal, vilka av patientens alla symtom som är de viktigaste etc. Så även om det känns svårt och tufft i början att själv försöka avgöra vad som är viktigast, så vinner man på det i det långa loppet! Kritiskt tänkande och analyserande är något man kan lära sig, känns det jobbigt kan man trösta sig med att man kommer ha nytta av det längre fram! Lycka till alla, det är en fantastiskt rolig utbildning!
Och tack Jessica för en fantastiskt fin blogg, du har verkligen en förmåga att formulera dina tankar på ett fint sätt och jag följer dig med glädje. Gott nytt år!
Ville bara tacka så mycket för svaret (jag som skrev kommentaren som du besvarade i inlägget) :-)
SvaraRaderaJag antar att man är ovan att i stort sett kunna en mängd detaljer, i synnerhet när det förefaller helt omöjligt att lära sig hela reaktionskedjor. Fast den rädslan kommer nog främst från okunskap: att man aldrig behövt memorera såpass mycket.
Återigen, tack så mycket för svaret!
När är det bra att börja plugga till den här tentan?? Jag är verkligen jätte orolig för hur det ska gå men dina ord giver stor hopp!! Tack!
SvaraRaderaGå på föreläsningarna, börja plugga direkt; men överdriv inte. Försök att ligga på en 30-40 h/v så kommer du säkert att klara dig. Prekliniska tentor har jag förstått är oerhört tråkiga att ha hängande över sig (har som tur är klarat mig undan denna styggelse).
Radera