En på riktigt bra julklapp

Så var det jul, enormt mycket jul. Har bakat och slagit in klappar och gjort kola och bakat mer och klätt gran och…. Och jag inser att om alla minuter var sista minuter, skulle jag få extremt mycket gjort.

Mätt innan lunch av kakdeg och russin och marsipan. Men äter ändå. Det är jul och det är gott och kylskåpet bågnar. Efter två veckor av föreläsningar om undernäring och bristsjukdomar och fattigdom, djup fattigdom, kunde jag ha dåligt samvete för det. Låt bli att äta av marsipanen som jag pillar i mig trots att jag är mätt. Det gör jag inte. Marsipan är gott, den finns i kylen, och jag tror inte att mitt dåliga samvete mättar någon. Men det finns annat man kan göra, som jag gör istället. 

Här

Eller här

Eller här.

Det är en bra klapp. För er som liksom jag skjutit lite för länge på att skaffa de sista klapparna. Och ännu mer för er som liksom jag är omgivna av människor som egentligen har allt de behöver. Och som själva har medel att köpa allt de råker sakna. Och som utan att tveka gör det. Till dem, kan man utan att riskera någon besvikelse, faktiskt ge något bra.

Något bra för väldigt många faktiskt. För den som får klappen känner sig väldigt bra, som fått något så på riktigt viktigt istället för en onödig pryl. Och jag känner mig väldigt bra som ger bort något så bra för världen, istället för presentkort på biobiljetter. Och sen blir ju den som i slutänden får geten, eller vattnet, eller myggnätet, eller skolböckerna, glad, för just det. Det är en väldig massa Karl Bertil Jonsson över det hela. Väldigt mycket Karl Bertil, och väldigt mycket jul.

Så skippa den där stressiga språngmarchen till Åhlens mellan julfrukosten och jullunchen. Sätt istället på den här. Ta sen fram en mozartkula eller två, och njut av dem. Och surfa under tiden in på någon av sidorna ovan, och köp en riktigt bra klapp till någon du vill ska få känna sig lite som Karl Bertil Jonsson. Det är en på riktigt fin känsla. Och att ge bort den, är en på riktigt bra julklapp.