Och allt blev bakat, och en del blev städat och trots att det mesta på ”måste” listan står kvar som ogjort så kom folk och åt och drack och skrattade och stannade länge och tog om av kladdkakan. Och vänner jag tycker om började tycka om varandra och jag tyckte ännu lite mer om dem alla. Och en fest som jag under prokrastinerade sista minutensförberedelser undrade varför jag kommit på att ha, undrade jag så snart hallen fylldes av jackor och köket av vänner varför jag inte har mycket oftare. Som lämnade mig varm och glad, i ett moln av lycka och lugn, som jag somnade gott i och vaknade till en dagen efter. En dagen efter, som var dagen som var min, och som började med levande ljus och världens bästa kardemummabulle, medtaget av världens bästa S, och följdes av löpning med L i en fantastisk sol följt av lång lat bastu. Och sen en eftermiddag med mamma och pappa som äntligen är hemma i Sverige, fina presenter, chokladfabrikens macronbakelse och kaffe som var alldeles ovanligt gott, eller som bara smakade alldeles ovanligt bra för att det var en alldeles ovanligt bra lördag.
Och efter ett dygn jag skulle vilja köra på repeat om och om igen sitter jag ensam, boostad på kärlek och omtanke och vänner, och njuter av den bästa presenten jag kunde ge mig själv. En dag helt utan vare sig jobb eller plugg. Utan ens tankar på det. Mitt i stressen, i hetsen, i den aldrig sinande jakten på tid som inte finns, ger jag mig tid. Just nu tid där inget är planerat. Flera timmar innan kvällens aktiviteter. Tid. Just nu är det den bästa presenten.
Födelsedag innebär också att jag får önska mig något här på bloggen. Och med risk för att vara tjatig upprepar jag förra årets önskan, att få veta lite mer vilka ni är, ni som läser. För ni är många fler än då, och jag är nyfiken på er alla. Ett ord eller flera om vilka ni är, ett ord eller flera om varför ni läser, och kanske, för att lägga något till förra årets önskan, kanske ett ord eller två om vad ni vill att jag skriver mer om eller hoppar över. Jag lovar inte att lyda. Det gör jag aldrig. Jag skriver det fingrarna vill skriva ner, om det som inspiration finns till att skriva om, men inspirationen kan ibland ta intryck… Och det skulle göra mig glad, ett ord, eller flera, om något av det eller om allt. Skulle vara den bästa presenten från er till mig.
Nu ska jag fortsätta leka med min present från mig till mig. Tiden. Den lediga. Den fria. Den som är bara bara min.
Inlägg
Hej! Jag går T3 på KI och fastade för din blogg efter tips från en kursare. Gillar ditt språk och dina funderingar. Gratis förresten!
SvaraRaderaHaha! Grattis menar jag!!!
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaDin blogg är fantastisk; så välskriven, tankeväckande och eftertänksam.
Jag fick länken av dig, det var så jag började läsa din blogg. Att jag får träffa dig så mycket i ditt liv utanför bloggen är väldigt lyxigt. Att du är min vän är en av de bästa sakerna i mitt liv.
Kram
Susanna
Hej!
SvaraRaderaGrattis!!
Håller med ovanstående...Din blogg är bäst...Det du skriver är så välskrivet, så genomtänkt och så berörande...De som har liknande bakgrund och historia som dig blir berörda (inklusive mig). Ofta, eller nästan alltid...Fortsätt så, du väcker hopp och tankar för de som fastnat och är i liknande situation som dig att spinna loss på tankar att sadla om...YOU ROCK!
/En som kanske kommer gå i dina fotspår
Hej!
SvaraRaderaÄven jag är en läkarstudent, pluggar i Göteborg. Har kommit en bit in i läkarfabriken, har nu pluggat längre än vad jag har kvar.
Jag tycker det är trevligt att läsa om din vardag, som både är lik och mycket olik min. Hur jag hittade hit har jag glömt bort ;)
Andreas
Oj, men tack tack tack ni alla! Så fina kommentarer hade jag inte väntat mig! Sanna, vännen, jag blev alldeles rörd. Och du som kanske går i mina fotspår, GÖR DET, GÖR DET!
SvaraRaderaFortsätt hur gärna som helst att kommentera, berätta vilka ni är och vad ni tycker. Och det behöver inte alls vara något haussande av bloggen, något underfundigt eller något särskilt genomtänkt. Skriv bara, skriv!
min kommentar verkar inte komma fram :(
SvaraRaderagör ett nytt försök.
Är en läkarstudent. Har varit det ett tag nu. Jag läser din blogg ofta ofta. Men kommenterar typ aldrig. Ska bli bättre på det för din blogg är fin fin. Ofta känns det som att jag läser om mina egna funderingar. Och det är det som gör den super.
Hej! Jag läser termin 8 på KI och läser din blogg därför att du beskriver livet så bra. Det är extra roligt att läsa det som du skriver när det inte var så länge sedan jag gick igenom momenten själv, då kommer jag ihåg och skrattar åt vinklingen du har. Du borde skriva en bok! /Anna
SvaraRadera60+-tant som hittat till dig genom Diarium 5,5. Läser bloggen för du skriver bra och om väsentligheter. Intressant också att du bytt bana.
SvaraRaderaHejsan!
SvaraRaderaJag är också en läkarstudent, fast från Uppsala. Jag läser din blogg för att det är kul att läsa om "resan på läkarprogrammet" som alla kandidater gör, men kanske inte alla reflekterar så mycket över.
Åh, roligt att höra från er alla! Mera mera!
SvaraRaderaOch Anna, när jag känner att det är dags att inleda karriär nummer tre, då ska jag ha boken i åtanke :-)
Jag kommer inte ihåg hur jag hittade hit exakt, men jag började läsa eftersom du skrev intressant om något för mig relevant! Jag läser terminen under dig och genom din blogg får jag lite heads up om vad som komma skall. Både i livet omkring och på läkarlinjen.
SvaraRaderaSå fortsätt! Jag läser vidare.
Hej Jessica, vi arbetade en gång för länge sedan tillsammans en kort tid som managementkonsulter (numera är jag i näringslivet). Jag läser din blogg då och då för att jag redan för typ 7-8 år sedan tyckte att du var en spännande och intressant person. Och att du var duktig på att formulera dina tankar och snabbt komma till kärnan.
SvaraRaderaFortsätt tänka, och fortsätt koka ner tankarna till det viktigaste. Det ger mig energi av att läsa.
Tack anonym, vad glad jag blir! Och nyfiken såklart, på vem du är. Och jag fortsätter, tänka, koka, skriva!
SvaraRadera