Om att hinna och att vila

Ibland frågar någon hur jag hinner blogga och jag svarar att det inte tar tid, att det kommer av sig själv, att den där kvarten det tar att få tankarna på pränt alltid går att hitta. Om inte annat så efter midnatt, efter att lampan borde har släckts. Nästan alltid. Utom den här veckan när tiden rusat sin väg, och varje vaken minut ätits upp av något. Avslutar inget innan nästa hinner börja, reflketerar, men medan jag springer. Vet inte hur veckan blev såhär. Jag har ju inte ens pluggat.

Men nu trycker jag in pausknappen några dagar. Kryper om någon timme ihop på buss bland sköna människor, och kliver ut timmar senare i det vita och lugna. Tre dagar aktiv vila, meditation med stavar. Och datorn stannar hemma.

Hoppas komma tillbaka med några mil i benen, och lugn inuti. Och med lite mer inspiration och enthusiasm att ta mig an mikroberna.