Som utanför smutsig ruta

Försov mig imorse. Klockan ringde inte, eller så ringde den men stängdes av av ett omedvetet jag. Missade precis tåget och den enda tunnelbanan i Huddinge trasig. Kunde varit en värdelös början på dagen. Men imorse gjorde det inget.

Varken M eller jag hade någon aning om i vilken av Huddinges nedslitna salar vi skulle labba, eller för den delen vad vi skulle labba om, och när vi irrade runt planlöst i korridorerna kunde Huddinge ha känts jobbigt. Men imorse gjorde det inte det.

Det tog evigheter att komma igång, för alla var sena. Och sen fungerade datorn inte. Precis som alltid, men ändå. Men labbledaren var vänlig och glad. Och det faktum att hans uttal krävde viss tolkningsförmåga fick mig mest att tänka tillbaka på gårdagkvällens solsidanmaraton i bussen, och sista avsnittets barnmorske-Rania. Och le, inte sucka.

Och föreläsaren någon timme senare pratade med ett annan återigen svårtolkat uttal i 90 minuter utan rast, men han gjorde det bra. Och vi glömde snart att meningarna på de utskrivna föreläsningsanteckningarna inte följde en enda grammatisk regel. För det var intressant. Och när solen sken in genom ett smutsigt fönster kändes Huddinge vänligt och varmt. Och när föreläsaren engagerat berättade om blododlingar för akut sepsis kändes klinisk mikrobiologi för en stund relevant och intressant. Och livet kändes med ens såsom världen utanför det smutsiga fönstret. Lite otydligt, men soligt.

För en helg i fjällen, med fina människor, frisk luft och mängder av rörelse fungerade precis som det SSRI-substitut jag hade hoppats på. Utan värre biverkningar än ett missat obligatoriskt seminarium, samt några virus och bakterier jag lever i ovetskap om. Direktverkande, på alla delar av mig. För efter en helg då jag knappast sovit är jag faktiskt utvilad. Efter 10 mil längdåkning i kroppen är musklerna slut, men mentalt spritter det fortfarande i benen. Eller kanske åter. För solen sken lite imorse. Solen sken och jag behövde inte intala mig. Imorse kändes det istället. Kändes ljusare. Kändes att det ordnar sig. Det där med våren, och allt det andra. Kändes som en solig förmiddag utanför smutsig ruta. Lite oklar, men ljus.