Ett i ett i ett

Vet inte riktigt hur eller varför men plötsligt finns helt utan att jag alls pluggar, eller kanske just därför, absolut ingen tid. Trevliga saker, rakt igenom, glöggstinna, vänfyllda, men inte sett min ytterdörr före tio en enda kväll, och begreppet egentid likställs med sömn. Orden snurrar i huvudet men jag dunsar bara ner någon snabb minut framför datorn sena kvällar och de hinner aldrig ner. Eller, inte ens särskilt sena kvällar, eftersom jag parallellt med att ingen tid plötsligt finns accepterat en utmaning från A om att lägga mig före halv tolv hela veckan, vilket för mig säkert är alldeles utmärkt ur en massa hänseenden men förkortar den redan för korta dagen avsevärt. Men håll ut, vänta kvar, tröttna inte. I helgen ska jag andas. Och kanske tvinga ner orden på papper, de som snurrar.