Årets stressigaste helg

Årets stressigaste helg. Någon sa det på radio, att det var den nu. Helgen då vi borde vara på väg in i någon slags julro, stressar svenskarna mer än någon annan. För mig har det varit den lugnaste. På länge. Snön, som skapar kaos för många, skapar lugn hos mig. Den bäddar in staden i vitt, bilar är insnöade, stadskontoret verkar ha gett upp eller tagit jullov, för inget är plogat, skottat, röjt. Det är insnlöat och glashalt och ingen kan plötsligt stressa. Det stressar självklart vissa. Det lugnar mig. För jag kan gå överallt jag behöver. Jag har tid att vänta länge på en tunnelbana. Väntar, och är glad att jag i år inte kuskar mellan länder, städer, flygplatser. Så årets stressigaste helg stressar jag inte.

Årets stressigaste helg. Och helgen vi shoppar mest, skrev de i Metro. Jag har inte köpt något alls. Inte ens besökt en affär. Inte köpt en enda julklapp. Det stressar inte heller. Fem dagar före jul är tidigt för att vara jag, och jag litar på att inspirationen kommer. Eller kan tvingas fram. Men inte än. Än är det för många dagar kvar. Så helgen vi shoppar mest shoppar jag inget.

Årets stressigaste helg har för för mig varit en av de skönaste helgerna. En helg utan plugg. Sådana har det varit flera. En helg utan känslan av att jag egentligen borde plugga. De helgerna är färre. Post-tenta helgerna. De allra bästa. Den här med glöggkalas och saffransdoft som extra krydda, med ett täcke av snö som extra bomull. Sovit tills jag vaknat och sedan ändå legat kvar. Ätit lussebullar till frukost. Bakat med julmusik, tända ljus och gott sällskap. Låtit glöggkalas avlösa glöggkalas. Fina promenader med fina vänner. Låtit tiden bara gå, haft tid att bara vara. Utan stress. Utan böcker. Utan måsten. I alla fall utan måsten jag tog någon notis om. Årets stressigaste helg var för mig en av de bästa. Och mest stressfria.