Det kan ju regna imorgon...

Sommar. Sommar på riktigt. Sådär bara, över en natt. Sol som värmer på riktigt, blommande hägg, doft av gräs och brygga. Uteserveringar som svämmar över, stillastående cykelvägar, en flockrörelse ut på gatorna. Ut på gatorna, av med kläderna, glass och rosévin. Så gör vi, allihop. Varje minut ska nyttjas. För det kanske regnar imorgon. Så tänker vi alla. Så även jag.

Så även jag, vilket passar halvbra ihop med vårt schema just nu. Vårt schema som inte har ”Promenad längs prunkande Årstavik” eller ”Vin på uteservering i kvällssol” inlagt, utan istället preparatförhör, dissektionsrepition och obligatoriska PU-dagar. Dissektionsrepition som innebär närvaro inomhus, långt från sol och värme. Preparatförhör som kräver studiediciplin. Ganska mycket studiediciplin. Biblioteket känns mörkt och kvavt, preparatrummen än värre. Fönstret påminner om den blå himlen och mina ögon dras dit, bort från flashcards och anatomibok. Och gräsmattan utanför Jöns Jakob är enormt trevlig. Men särskilt många muskler och ben har jag inte lärt mig där.

Det var inte lätt att hålla disciplin inför vinterns tenta. Men någon avledande sol fanns inte. Glögg och lussebullar äter upp timmar, rosévin hela kvällar. Promenader i snö och minusgrader går fort, strosande i vårsol går sakta. Sommaren är inte förenlig med tentaplugg. Någon klok person insåg det och införde sommarlov. Det är aldrig synd att sommaren kommer tidigt. Men just nu känns det väldigt synd att den där kloka personen som kom på sommarlovet lät det börja sådär en månad för sent.

Jag inser redan att pluggandet inför nästa vårs preklintenta kommer ske i uppförsbacke. Uppförsbacke bestående av förträngd försommarsol. Inser det, och vrider bordet bort från fönstret. Stirrar ner i tentasammanfattningen. Läser fokuserat. I fyra minuter, tills telefonen surrar. ”Glas vin på Strandbryggan?”. Tenta om två veckor. Men solsken idag. Och man vet aldrig, det kan ju regna imorgon…