Och i vargtimmen lycklig

Högsommar. Jag är inte särskilt förtjust i att promenera hem sent. Det är stökigt, gränsen till bråkigt. Folk överallt, som skränar. Poliser. Propåer till efterfest från folk som är för fulla. Men jag vill hem, snabbt hem.

Högsommar. Jag är inte särskilt förtjust i att promenera hem sent, men jag älskar att promenera hem riktigt sent. Inte två utan fem. Långt efter att uteställen stängt. I gränslandet mellan riktigt sen natt och riktigt tidig morgon. I ljus som på dagen men stillhet som på natten. Vargtimmen. Som på sommaren är vacker, bara vacker. Några på väg hem, andra på väg ut. Någon promenerar med hunden, någon har somnat på en parkbänk. Skränet har bytts mot tysta nickar, en hälsning mellan de vakna. Dofter och ljud, allt är intensivt och levande. Och jag är lycklig, för allt och inget är jag plötsligt lycklig.

Lyssnade på en TED-talk häromdagen med Jill Bolte Taylor, hjärnforskare som gripande i sitt 20-minuterstal beskriver hur hon fick en stroke. En stroke som på några timmar släckte ner hennes vänstra hjärnahalva. Levande beskriver hon hur då och sen försvann, hur här och nu blev allt. Och hur hon plötsligt, mitt i skräcken, var obeskrivligt fri och lycklig. Av att bara vara här och nu. Och slutsatsen hon drar är att vi borde leva just så mycket mer. Låta högra hjärnhalvan ta över. Inte rocket science. Inget jag inte visste eller inte själv upplevt. Att stunderna av äkta lycka ofta är de allra enklaste. De som bara plötsligt är, utan orsak i då eller sen. Men budskapet är övertygande när det kommer från någon som inte arbetat för det, utan drabbats av det. Drabbats av något av det värsta som kan hända, och känt den största lyckan. Budskapet är att vi medvetet borde leva så mycket oftare, mycket mer. Men hon hoppar över det jag undrar mest. Hur.

Men kanske är det vad som sker, där i vargtimmen. Kanske har min vänstra hjärnhalva somnat och lämnat den högra vaken för att ta mig hem. Hem genom den vackra ljumma sommarnatten, gränsandes till morgonen. Lämnat mig sådär mitt i allting uppfylld, av allt och inget, av här och nu. Högsommar, och i vargtimmen lycklig.