Excel from hell

Jag har nu suttit fyra timmar och brottats med en stor trasslig excelmodell. En stor trasslig excelmodell som länkar till en ännu större och ännu trassligare accessdatabas. Båda är gjorda av någon annan. Och populerade av tredje part. Av lite olika tredje parter, märk väl. Och allt är viktigt, väldigt viktigt. Och bråttom, väldigt bråttom.

För er som varit lyckligt lottade nog att slippa dessa djävulens verktyg, så består båda av en enorm massa siffror som i bästa fall har satts ihop ganska logiskt, helst av dig själv eftersom det då även är en logik du själv begriper. I värsta fall har den satts ihop utan logik, eller med en logik som för dig är okänd. De är nästan alltid stora och ganska ofta i någons ögon viktiga. Och när jag kommer i kontakt med dem är det alltid bråttom, väldigt bråttom.

Jag tycker inte om excel och excel tycker inte om mig. Finns nog inget ord jag satt samman med så många fula ord som just excel. Inget annat som befolkat så många mardrömmar. Eller orsakat så många sömnlösa nätter. Stressen för att någon liten cell ska bli fel. Någon av alla som är så viktiga. Vetskapen om att felen kommer. Eftersom det alltid är så bråttom. Framför excel har jag två lägen- stor stress eller enorm tristness. Det pendlar mellan de två, eller upplevs samtidigt. Vi är inte vänner, excel och jag, och kommer aldrig bli.

Så sitter här i min värsta deja vu. I frustrationen, irritationen, tristessen. Och hela jag, precis hela jag, minns varför jag inte gör det här längre. Och inser just där och då, att det mitt i alla bekanta känslor samtidigt känns helt annorlunda. För samma känslor som förr skapade stress inte bara över fel i excelmodellen, utan över fel i livsvalen, är nu ett kvitto. Ett kvitto på att jag valt bort rätt. En känsla att frammana när det svajar. För hela min kropp påminns just nu om varför jag inte gör det här längre. Varför det här är ett sommarjobb, inte ett jobb, ett gästspel, inte min verklighet. Och plötsligt, känns för första gången i livet, excelmodellen paradoxalt nog ganska ok…