Ögonblick att minnas, timmar att leva

Och så var jag här. Och allt är som vanligt. Allt är som det ska. East Village. O och jag tar en kaffe på trottoaren utanför Abraco. Ägaren spelar Chet Baker ur liten bandspelare. Hejar välkomnande. På oss och på en kille i slokhatt. Och bär in en cucumer goats cheese toast till kvinnan i second handaffären brevid. Allt är precis som det brukar. Precis som det ska.

Union square. De trängs på torget, de lokala odlarna som säljer ekologiska pretzels, med killarna som kör skateboad på parkbänkarna. De och trottoarkonstnärerna, killarna i kostym som försöker äta lunch i kaoset och alla som är på väg, åt något håll på väg. Trängs på ett vänligt sätt. Utan armbågar, med leenden. Någon går runt och delar ut kramar. Gratis, vilket han skrivit på en skylt. Allt är som vanligt. Allt är som det ska.

Allt är som det brukar. New York är som det alltid har varit. Och allt är som det ska vara, precis så som jag vill att det ska vara. Jag har det fantastiskt bra, och saknar det redan fast jag just kommit. Allt är som det brukar, som jag minns det. Tills jag påminns, i vårt samtal en stund senare. Det brukar bara vara nästan så här. Vi brukar dricka kaffe på trottoaren tillsammans, O och jag, men alltid för kort, och för sällan. Så mycket oftare dracks kaffet på en flygplats, eller inte alls. Och strosande var så mycket oftare stressande. Blicken ned i datorn istället för upp i vimlet. Inte alltid, men oftast. För jag brukar var en av de, de som stressar i kostym. Som inte hinner stanna och köpa ekologiska pretzels eller ta emot gratis kramar. Men det jag minns är ögonblicken som glimmrar, inte timmarna. Minnet är fantastiskt och bedrägligt. Det räddar och fäller. Jag saknar ögonblicken, men inte timmarna. Och jag tänker, vilket är det som är livet- timmarna vi lever eller ögonblicken vi minns?

Nu sitter vi så länge i solen att orden sinar. Mannen i slokhatten hinner gå, kvinnan i second handaffären komma tillbaka för kaffe. Hinner notera att staden rusar förbi, för en gångs skull utan att rusa med. Hinner låta ögonblicken bli timmar och dagar. Njuter av det som just nu är livet, hela livet. Lycklig för att det är som det i minnet brukar vara. Njuter av att ögonblicken jag minns just nu får bli timmarna jag lever.